Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vi vände på varenda sten”

Omkring 200 personer förhördes i utredningen för att försöka ta reda på vad som hänt Fredrik Forsgren. Carl-Gustav Johansson arbetade som förhörsledare under utredningen.

Annons

FAGERSTA. Att Fredrik Forsgren hittades död på strandkanten blev början på en stor utredning för polisen i Fagersta.

– Det var en ung man och han hittades på en udda plats. Vid första anblicken fanns det inget som tydligt talade för att han blivit mördad utan det visade sig sedan i obduktionen. Den rättsläkaren hittade tecken på att han skulle kunna ha bragts om livet, säger Carl-Gustav Johansson som i dag är sektionschef vid utredningssektionen hos polisen i Fagersta.

I fallet om Fredrik Forsgren var han en av förhörsledarna.

Vad som tydde på att Fredrik skulle ha blivit mördad kan han inte berätta. Anledningen är att fallet fortfarande är under förundersökningssekretess.

– Vi vill inte förstöra om utredningen skulle tas upp igen, men jag förstår att det är frustrerande för mamman som vill ha ut utredningen för att få veta vad som hänt hennes son, säger Carl-Gustav Johansson.

När polisen började utreda fallet hade de ingen aning om vem den döde mannen på strandkanten var.

– Det var en enda stor gåta för oss först. Vem är han och varför är han här? Vi var tvungna att ta reda på vem han var och vad han gjorde i Fagersta. Vi vände på varenda sten, det var ett jättearbete.

Omkring 200 personer förhördes i utredningen.

– Vi förhörde kamrater till den döde, hans anhöriga och andra bekanta för att få reda på mer om vem han var, vad han gjorde här och vilka han umgicks med här, säger Carl-Gustav Johansson.

Efter ett tag fick polisen en bild av vad som hade hänt den dagen då någon sist sett Fredrik vid liv.

Fagersta-Posten har tidigare fått uppgifter om att han tillsammans med en kamrat åkt från Borlänge kvällen den 21 april 2002. I Avesta ska de ha stulit en BMW med avsikt att sälja delarna. De kände till en person i Fagersta som var intresserad och visste en plats där de kunde plocka isär bilen. Enligt tidigare uppgifter till tidningen ska de ha mötts vid ett garage i Ulvsbo och börjat plocka med bilen på morgonen 22 april.

– Fredrik hamnade i Fagersta av en slump. De kom hit i en bil och blev strandsatta en bit utanför Fagersta. Efter ett tag ville de ha något att äta och fick skjuts av några personer som släppte av dem i centrala Fagersta, berättar Carl-Gustav Johanson.

Men det var så tidigt på morgonen att inget hade hunnit öppna. Efter ett tag bestämde de sig för att gå tillbaka till bilen men hittade inte dit och bestämde att de skulle dela på sig. En skulle gå tillbaka till stan och ringa till Borlänge för att få skjuts och en skulle försöka ta sig tillbaka till bilen och vänta där.

– Det var Fredrik som skulle gå tillbaka till bilen men han hittade aldrig dit, säger Carl-Gustav Johansson.

Den andra Borlängebon tog sig till sist till bilen men då var inte Fredrik där. Kamraten antog att han tagit sig hem på något annat sätt och väl i Borlänge fick han höra att Fredrik skulle vara i Stockholm, så han tänkte inte mer på det då.

Efter ett tag kom uppgifter fram genom förhören som ledde till att tre personer anhölls och häktades.

– De var de personer som senast var tillsammans med Fredrik, vad vi visste då, och som därför blev intressanta. Men något åtal väcktes aldrig.

Det fanns inte tillräckligt med bevis för att åtala de tre personerna, men vilken typ av bevisning det var som saknades är fortfarande inget som polisen kan berätta om.

– De satt frihetsberövade ganska länge och det är en oerhörd kränkning mot en människa att bli frihetsberövad. Det som inledningsvis troddes vara något visade sig vara fel. Det är olyckligt att det blev så, säger Carl-Gustav Johansson.

De tre personerna har fått ersättning för den tid de satt häktade. Mannen från Hudiksvall var den som satt frihetsberövad längst, från 9 november 2002 till 14 februari 2003, och i ersättning ska han ha fått drygt 170 000 kronor.

Efter att de tre misstänkta hade släppts fortsatte polisen att försöka få klarhet i Fredriks död.

– Utredningen malde på, vi kartlade allt men förstod inte vad som hänt Fredrik. När vi vänt på varenda sten vände vi oss till Efterlyst. Det här var under den tiden då programmet hade väldigt stort genomslag. Då var det några militärer från Stockholm som kollade på programmet och kände igen bilden av Fredrik.

Militärerna hade befunnit sig tillfälligt i Fagersta samma morgon för att kolla på ett industriområde norr om orten som de trodde kanske skulle passa som militärområde. Där hade de träffat på Fredrik.

– Vi höll förhör med militärerna och fick värdefull information om Fredriks tillstånd och vilken tid och plats de sett honom på. Han hade varit helt desorienterad.

Ungefär 200 meter från den plats militärerna träffat Fredrik hittades han sedan död. Då militärerna såg honom ska han ha varit ensam. Om han blev mördad måste han alltså ha träffat på någon eller några andra efter det.

Förutom att ta hjälp av Efterlyst vände sig polisen i Fagersta till en nationell resurs som heter Gärningsmannaprofilgruppen för att få en genomlysning av ärendet. I gruppen ingick en rättsläkare som på nytt gick igenom obduktionsprotokollen.

– Militärernas iakttagelser tillsammans med en ny bedömning av en rättsläkare var det som ledde fram till slutsatsen att det kunde varit så att han dött på ett naturligt sätt, säger Carl-Gustav Johansson.

Men han menar att det inte gick att slå fast med hundra procents säkerhet att Fredrik inte mördades.

– Det är ett svårbedömt fall säger rättsläkaren. Man kan inte slå fast med full visshet, det går inte att utesluta helt att det var död av annans handaverkan.

Fick ni höra många rykten om vad som skulle drabbat Fredrik?

Var det här ett ovanligt svårt fall?– Det är alltid svårt när det är ett spaningsmord och man hittar en kropp som legat ute i flera dagar och utsatts för väder och vind. Det var väldigt svårt inledningsvis. Bara att få fram varför han var i Fagersta innebar ett stort utredningsarbete, säger Carl-Gustav Johansson. – Det är en ganska liten stad och det här väckte uppståndelse så ja, det gick mycket rykten om vad som skulle ha hänt.

Trodde ni att det kunde varit narkotika inblandat?– Vi har haft flera olika teorier om motiv och sådant ifall han skulle ha mördats. Han levde i den här miljön så det dök upp en tanke om att det skulle vara något sådant men det kunde inte bekräftas. Vad vi kunnat se var det inte så att han var här för att göra några narkotikaaffärer.

När åklagaren beslutade att lägga ner utredningen, vad tänkte du då?– Vi var väldigt fokuserade på att hitta sanningen i det här. Gärningsmannaprofilgruppen som vi begärde hjälp av kom hit och gjorde ett gediget arbete. I den gruppen fanns den rättsläkare som på nytt kollade på obduktionsprotokollen och kom fram till slutsatsen att han kunde ha dött en naturlig död. Och jag köper det resonemanget, säger Carl-Gustav Johansson.

På grund av sekretessen kan han inte uttala sig om vad som då skulle vara den naturliga dödsorsaken.

I och med att utredningen lades ner, kändes det som att ni fått svar?– Det var som en jättestor gåta. Man funderade mycket på det här. När Gärningsmannaprofilgruppen kom med en förklaring kändes det som ett avslut. Jag tycker att det lutar åt att det inte är någon som bragt honom om livet, att det väger över att det inte skulle vara något brott. Det finns några få procent som tyder på att det skulle var så att han mördades, men det mesta tyder inte på det.

De där få procenten är vad som gör att fallet fortfarande är under förundersökningssekretess.

Vilken typ av information skulle kunna göra att fallet skulle tas upp igen?– Det är svårt att sia om vad som skulle kunna ske i framtiden. Jag vill inte riktigt ge något exempel.

Är det vanligt med så svårbedömda fall? – Det uppstår då och då att det är svårt att peka på en enskild dödsorsak, men då är det ofta inget i övrigt som indikerar att det är ett brott. Här var det också själva platsen Fredrik hittades på, att han anmälts försvunnen och hur han var klädd. Han hade inte på sig kläder som antydde att han skulle ha varit ute och gått i skogen eller fiskat.

– Jag har inte varit med om något osäkert fall där det har blivit en så stor utredning som det här, säger Carl-Gustav Johansson.

CHARLOTTE HÖGBERG

Hårt arbete. Carl-Gustav Johannson var förhörsledare i utredningen om Fredrik Forsgrens död.

Annons
Annons
Annons