Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Duktigast i vargklassen

Annons

Som god EU-medborgare har jag lärt mig att se tillvaron med EU:s egna glasögon, vilket är det här. Alla mänskliga aktiviteter går att översätta till ekonomiska kategorier, allt har en prislapp med kronor och euro.

Så vad får det då får konsekvenser när det gäller upprättandet av den svenska faunan? En varg äter cirka 2 000 kilo älgkött om året, vilket motsvarar 10-15 älgar.

Vad kostar det utifrån marknadsmässiga priser? Dyrt blir det. För att utöka frågan måste vi lägga till lönekostnaderna för vargspanare, forskare, länsstyrelsernas byråkrater, omkostnader för politiker, konferenser, informationsarbete. Jag kan skriva listor upp och ner, så nog blir det dyrt allt.

Skadeersättningar för rivna djur, vapeneskort för svampplockare eller hur ska vi lös frågan om att vår lokala natur inte längre är attraktiv för besöksnäringen.

Utslaget på de 300 vargarna som med säkerhet finns i vårt land så borde varje individ representera kostnader för kanske 2 miljoner per år, allt utifrån EU-perspektivet.

Det är alltså dyrbara individer som vi har att handskas med och frågan blir ännu svårare om vi nu ska förvandla detta kapitalvärde i ett reellt värde som väger upp kostnaden 600 miljoner per år.

Vad är då detta reella värde som är så viktigt att vår regering

tvingas till löftesbrott i vargfrågan?

Det hela handlar nog om en svensk klassiker, vi svenskar är bäst i klassen, vi har godheten att ge vargen ett fredligt hem på jorden, det tillhör den svenska mentaliteten och ”godheten”, att även vargen ska vara välkommen i vår natur.

”Vi har råd med vargen” eller

är det så att vi har marginaliserats från den politiska marknaden som varade världens samvete och att vi i desperation måste försvara vargens existens som om det handlade om ett mjukisdjur för barn.

Är det bilden av den ”goda svensken” som vargfrågan egentligen handlar om. En form av skenpolitisk manöver?

I vilket fall som helst blir det pinsam när vårt land ska utvisa en 90-årig dement kvinna till Ukraina. Tack och lov stoppade EU-domstolen galenskapen.

Varför inte lära sig lite EU-perspektiv när den svenska modellen blir för trång. Det går inte att förstå humanitetens grunder när oförmåga att förstå mänskligt liv ersätts med ett regelsystem som tycks rättfärdiga allt.

Så varför inte skrota modellen av den svenska godheten och försöka möta en verklighet där en varg är en varg och en människa är en människa. Inget annat än detta enkla faktum.

Per-Arne Bengtsson, Norberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons