Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många barn är fattiga

Annons

I dammiga betong- och asfaltsförorter tillbringar många barn sin sommar. För inte har de råd att resa när deras ensamstående, arbetslösa, sjukskrivna förälder/föräldrar knappt har råd till det allra nödvändigaste.

Och det kan vara svårt att förstå som barn och tonåring när man bara vill göra som skolkompisarna, eller så får de titta på tv om hur en perfekt sommar ska vara, enligt filmer.

De vet kanske inte ens om hur man drömmer om utlandssemestrar, roliga läger som fotboll, tennis eller ridläger. Deras föräldrar har inte råd med de subventionerade dagläger som många kommuner anordnar, eller än värre matsäcken de behöver ha med sig över dagen.

Detta är den verklighet som alltför många av våra barn – för de är väl våra barn? – i dag lever i. Ett utanförskap som inte samhället tar sitt ansvar för.

I Barnkonventionens artikel 27 står att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Det betyder att inget barn ska behöva hamna i utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.

Barnfattigdomen är ett verkligt problem i Sverige. Under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom, det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige. Rädda Barnen släppte i februari sin åttonde rapport om barnfattigdomen, ”Barnfattigdomen i Sverige 2010,” och analysen visar att Sverige inte tar Barnkonventionen på allvar.

Familjepolitikens fattigdomsbekämpande har minskat betydligt under det gångna årtiondet. Barnfattigdomens ökning under senare år kan därmed också förklaras av avtagande familjepolitiska ambitioner.

Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard.

Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.

Sett till hushållens sammansättning är det framförallt ensamstående med barn, unga och familjer som kommit till Sverige på senare år som i lägre grad än de flesta andra hushåll fått del av det gångna årtiondets ekonomiska uppsving. Inkomstskillnaderna inom olika hushållstyper har dessutom tenderat att accentueras under 2000-talet.

Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte samma sak som att vara fattig i exempelvis Afghanistan eller Somalia. Oavsett land ska barn inte diskrimineras på grund av föräldrarnas ekonomiska situation.

I Rädda Barnens fördjupade rapport om barnfattigdom ”Välfärd inte för alla”, som kom i våras, blir det tydligt att syftet för den ekonomiska familjepolitiken inte längre uppfylls fullt upp.

Under hela 2000-talet har dess utjämnande och fattigdomsreducerande effekt successivt avtagit.

Utifrån studien drar Rädda Barnen slutsatsen att hela systemet för den ekonomiska familjepolitiken måste ses över och göras om, för att säkerställa dess fattigdomsreducerande effekt.

Men mest av allt tänker vi på de barn som inte får göra något för att deras föräldrar inga pengar har. Fattigdomen slår ofrivilligt på barn som inte själva har valt det!

Flyktingsamordnare,

Rädda Barnens distrikt Västmanland

Annica H Agnefeldt

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons