Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möten med vargar

Annons

Vargarna har snart tagit herraväldet över landsbygden, inklusive skogarna. Det finns snart inga rådjur kvar, och det har nog minskat en hel del även på det övriga viltet.

Jag hade för några år sedan sex rådjur som kom varje kväll och hälsade på, och fick mat. De blev fem, så fyra, och så vidare. Nu finns inga kvar. Alla är försvunna.

I stället kom vargen. Den stod utanför mitt köksfönster en morgon och tittade in på mig. Jag hade en lampa utanför som tänds när någonting rör sig, och vargen stod mitt i ljusskenet.

Vi tittade på varandra en lång stund, men sedan vände vargen och sprang ner mot skogen, och det var tredje gången jag såg honom här.

Mina grannar har också haft påhälsningar inne på sina tomter på dagarna. Nätterna vet man ingenting om, men en av grannarna har haft fullt med spår på tomten. Det har troligtvis bildats ett vargrevir bara cirka en kilometer bort. Det har setts fyra vargar där samtidigt.

De som stöttar inplanteringen av varg i Sverige hoppas att det bildas revir och blir allt fler vargar, för enligt alla vargälskare tillhör vargen vår fauna, och då hoppas jag att de är beredda att ställa upp och hjälpa bönderna så de får ha sina får och kor i fred.

Jag tror det var i början på 1960-talet som den sista vargen sköts i Sverige. Då jublade folket, i dag personer som vill återinföra vargen, med motiveringen att den tillhör vår fauna.

Det är stadsbefolkningen som vill ha varg i naturen, inte landsbygdsbefolkningen. Varför ska vi ha vargar på landet när det är stadsborna som vill ha dem?

Jag föreslår att de inplanteras där de är välkomna. Jag, och jag tror även mina övriga grannar, överlåter gärna de vargar vi har här.

Karin Fjellman, Kallmora

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons