Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Nu är jag faktiskt glad att vara vid liv”

Elenor Johanssons liv har handlat om glädje men också stora förluster. En mer sprudlande 60-åring är dock svår att hitta. Den 19 oktober fyller hon år.

Annons
Elenor Johansson blir snart mormor igen och farmor för första gången.

Flyttlådor är placerade runt golvet, väggarna lyser tomma, opackade grejer i travar. Snart fraktas Elenors bohag från Fagersta till Kolsva och hon byter bostadsort igen.

Vilken gång i ordningen det är vet hon inte. Hon räknar på fingrarna. Riddarhyttan, Skinnskatteberg, Karbenning, Kärrgruvan, Bernshammar, Kilen, Grängesberg, första flytten till Kolsva, Riddarhyttan igen, Baggå, Fagersta. Någon plats har hon säkert glömt och mitt i bodde hon också några år i Messaure utanför Jokkmokk.

–Jag skulle vilja tillbaka till Norrland. Där är alla hej och du med varandra. Men i Messaure finns bara en anslagstavla kvar nu.

På bredaste Skinnsbergsmål med skrattande ögon berättar hon om boplatserna och ett liv som rymt glädje – och högvis med sorg.

Hon har förlorat två barn.

–Men det svåraste var ändå när pappa dog.

Hon har levt nära alkoholberoende. Själv är hon absolutist.

–Jag vet inte varför jag skulle dricka. Jag har mycket roligare när jag är spik nykter.

Hon skadades svårt 1989 när mototrcykelfärden tog slut mot bergväggen.

Ett år på olika sjukhus, en söndertrasad kropp och en minnesförmåga som fortfarande är påverkad.

Men hon är vid liv.

–Sankte Per ville inte ha en. Nu är jag glad över det.

Läs mer i FP onsdagen den 19 oktober!

Annons
Annons