Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fler rädda för förlossningen med andra barnet

Var femte svensk kvinna uppskattas lida av förlossningsrädsla, och många utvecklar den vid sin första förlossning. Rädslan är många gånger så stark att man väljer att avstå från att föda fler barn.

Annons

Oro och rädsla inför förlossningen är inget ovanligt. För många är rädslan hanterbar genom stöd från partnern eller barnmorskan, men för andra är rädslan djupare och påverkar hela tillvaron. Lena Holzman är läkare och specialist inom förlossning och mödravård och svarar på medlemsfrågor om förlossningsrädsla på Familjeliv. Hon menar att förlossningsrädsla vid andra barnet är vanligast.

– Generellt handlar rädslan om att den tidigare förlossningsupplevelsen tog en annan riktning än den förväntade. Antingen var man oförberedd på till exempel smärtan eller så var man för förberedd men när förlossningen tog en annan vändning försvann kontrollen. Det är något som jag märker både på barnmorskemottagningen och på frågorna som medlemmarna ställer på Familjeliv, säger Lena Holzman.

Hon berättar att det finns flera orsaker till förlossningsrädsla. De vanligaste beror på överväldigande smärta, allmän sjukhusrädsla, känslan av förlorad kontroll eller att man inte kände sig trygg och att barnmorskorna inte lyssnade.

En mamma på Familjeliv beskriver sin rädsla för sin kommande förlossning och ber Lena Holzman om råd.

– Jag blev så nonchalant bemött på första förlossningen och det var en hemsk upplevelse för både mig och min man. Min känsla var att ingen lyssnade på mig när jag försökte tala om hur ont det gjorde. När jag äntligen skulle få epidural och jag talade om att jag hade svårt att ligga still på grund av värkarna skrattade de bara åt mig. Det dröjde fyra år innan vi bestämde oss för syskon. Är gravid nu och är livrädd för kommande förlossning. Vad ska jag göra? skriver hon.

Lena Holzman berättar att det viktigaste är att prata igenom den förlossning som varit och bearbeta den.

– Alla minns inte heller hela förlossningen och därför kan det vara bra att försöka pussla samman den egna upplevelsen med den tekniska beskrivningen från förlossningsjournalen. Det handlar absolut inte om att rätta till den egna upplevelsen, men kanske kan några pusselbitar falla på plats, säger hon och fortsätter:

– När man lyckats bena ut vad som var värst kan man börja fokusera på den kommande förlossningen och försöka skapa en trygghet i den. Vid svårare rädsla kan man bli remitterad till en terapeut eller mödravårdsdoktor som man träffar ett par gånger och tillsammans lägger man upp en förlossningsplan, säger Lena Holzman.

Kan jag göra någonting hemma själv, för att minska rädslan?

– Det finns några bra böcker du kan läsa som både handlar om förlossningsrädsla i sig, men även böcker om hur man ska hantera negativa tankar. Om det är tryggheten som vacklade och ens partner också hade en dålig förlossningsupplevelse första gången. Kan det vara värt att ha med en tredje person som man känner sig trygg med, och det är inget man behöver ha dåligt samvete för.

Tips för att minska rädslan

– Våga prata om förlossningen så fort som möjligt. Gärna inom det första året efter förlossningen om du redan blivit mamma.

– Kontakta barnmorskan så fort du blivit gravid eller rädslan uppkommer så att ni gemensamt kan göra upp en plan.

– Läs en faktabok om förlossningsrädsla eller om negativa tankar för att bearbeta dina känslor.

– Ställ dig frågan: Vad blev fel? Och försök att svara med ett ord. På så sätt kan du bena ut vad som var värst och börja bearbeta det.

Var femte kvinna är rädd

Det är svårt att veta exakt hur vanligt förlossningsrädsla är, en del kvinnor kan vara så rädda för att föda att de inte vågar bli med barn. Enligt landstingets rådgivningssajt för hälsa och sjukvård känner ungefär en av fem gravida kvinnor rädsla inför förlossningen. För en av tjugo är rädslan så stark att hon kan behöva få professionell hjälp.

Källa: 1177.se

Boktips för att bearbeta rädslan

– ”Att möta förlossningssmärtan” av Gudrun Abascal.

– ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans” av Anna Kåver.

– ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli.

Annons
Annons