Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Catherine lurade döden flera gånger

Annons

Min allra bästa vän Catherine Gordon har lämnat oss, alldeles för tidigt. Hon blev bara 51 år.

Vi växte upp i husen bredvid varandra, Catherine i gamla posten och jag i 38:an.

Vi var oskiljaktiga som barn och lekte nästan varje dag, vi tog sällskap till och från skolan, en promenad som aldrig blev tråkig.

Vi bildade också en duo som vi kallade för ”Backgordarna” och hade en låt som hette Gula floden, där texten var egenhändigt skriven. Som mikrofoner hade vi förstås våra hopprep och vi tyckte vi var jättebra.

Tonårstiden var en härlig tid med ungdomsdanser i Logen Berg, konfirmationsläger på stiftsgården i Rättvik, unkan, fika på Vagott, Elsas och högstadiet med bland annat fototeknik som ett av många roliga ämnen.

Under gymnasietiden kom vi ifrån varandra lite grand, vi fick nya vänner.

När Catherine skulle söka sig till statens scenskola i Malmö fick hon lov att utföra flera delprov för att antas, hon hörde av sig till mig efter varje lyckat resultat och när slutprovet stod på tur satt jag spänt och väntade tills sista provet var avklarat och hon kom in. Jag minns att Catherine var så stolt över att ha kommit in efter första försöket.

Innan Catherine flyttade till Malmö hann vi resa runt i Europa tillsammans med min man och hennes dåvarande pojkvän. Efter det var det bara scenskolan som gällde och Catherine träffade Yngve som också gick där och som senare blev hennes man. Jag hann dock hälsa på nere i Malmö innan de flyttade till Dalarna och började jobba på Dalateatern i Falun. Nu blev det mycket enklare att träffas och vi började umgås oftare igen.

Catherine och jag och våra familjer har haft många fina stunder tillsammans. Vi har semestrat ihop, firat födelsedagar, midsommar och andra högtider, vi har pratat åtskilliga timmar i telefon och sms:en från henne kommer jag bevara i min telefon så länge det går.

Jag är så glad att vi åkte till Färna Herrgård i höstas då vi hade en fantastiskt fin övernattning med spa, god mat och långa samtal på rummet.

Dagen efter åkte vi till Semla för att titta på min familjs lilla sjöbod i det underbara höstvädret.

Tiden gick och vi hade telefonkontakt regelbundet. Catherines krafter började tryta, hon orkade inte prata så länge i telefon så sista tiden sms:ade vi varandra istället.

Jag och Yngve hade kontakt och den 3 februari bestämde vi att jag och min man skulle komma upp och träffa Catherine och hela hennes familj.

Bara en kort stund efter vi åkt hem så somnade hon in.

Att vara så stark och positiv som Catherine har varit finns det inte många som klarar av, hon har lurat döden många gånger har hon själv sagt.

Catherine, du kommer alltid finnas med mig.

Gunilla Backsell

Annons
Annons