Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konditorn som blev annonschef -Lennart Liljeberg har gått ur tiden

Efter en lång tids sjukdom har Fagersta Postens tidigare annonschef Lennart Liljeberg avlidit.
Lennart blev 80 år gammal. Han anställdes som annonsman på tidningen år 1964 och gick i pension år 1995.

Annons

Lennart var född och uppvuxen i Ervalla. Att han skulle ägna sig åt tidningsjobb var inget som han planerade i ungdomen. Det var slumpen som förde honom in på tidningsbanan.

Hågen stod egentligen till konditoryrket och de första insikterna i yrket fick han som ung på

Isgrens konditori. Vidareutbildning skaffade han sig på ett hovkonditori i Stockholm, där han lärde sig att göra eleganta bakverk och glassbomber dekorerade med spunnet socker. Det var också där han träffade sin blivande hustru Ona.

Den sista anställningen som konditor var på Hallmans konditori i Sala.

Vid sidan av konditorjobbet extraknäckte han som prenumerationsförsäljare. Detta gick så bra så han bestämde sig för att lägga konditoryrket på hyllan och byta bransch.

Genom Sala Allehanda fick han besked om att det behövdes en annonsman på Fagersta Posten. Bara efter några år avancerade han till annonschef på tidningen.

Lennart var en utåtriktad och glad människa med många strängar på sin lyra. Han var en aktiv medlem i Fagersta cykelamatörer, han var bingoutropare och konferencier på lokala jippon i Fagersta. Under många år var han också medlem i Lions club.

Han var en samlare av stora mått och det var telefoner som var det största intresset. Lennart gjorde täta resor till telemuseum Stockholm där han var en välsedd gäst.

Hans idoga jakt efter olika telefonmodeller ledde till en komplett samling. Den såldes sedan till Aarhus telemuseum i Danmark.

År 1974 köpte han den stora vita villan på Tennisvägen där han lade ner mycket arbete på husets inredning och dess trädgård. Gästfriheten var stor och han bjöd gärna in sina vänner. Då plockade han fram sina konditorkunskaper och hans eleganta bakverk väckte beundran.

Jag minns hans gräddfyllda petitchouxer formade som svanar simmande på en silverbricka.

Som ung värnpliktig blev han uttagen som en av Karl XII:s drabanter och deltog vid ett av riksdagens öppnande. Det var ett minne som Lennart gärna berättade om och marschmusik var en musikform som han gillade.

Vi arbetskamrater minns också att han tyckte om att sjunga och Johanssons boogie-woogievals var hans paradnummer på firmafester. Med fart och kläm prickade han in vartenda ord i ett rasande tempo.

Det känns grymt att en människa som var så fylld av energi och livslust skulle drabbas av en så svår sjukdom.

Närmast anhöriga är makan Ona, sonen Kent med familj i Fagersta och dottern Jane med familj i Sala.

Margaretha Eriksson

Annons
Annons