Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så hanterar du barnens hemlängtan

Telefonen ringer. På andra sidan luren snyftar och snorar den tidigare så glada och upprymda åttaåringen: ”Jag vill åka hem, nu.” Hur hanterar du det?

Annons
När barnens hemlängtan slår till kan det vara svårt att veta hur man som förälder ska hantera det.

Sommarlov och semester innebär för många barn att det är dags för fotbollsskola, ridläger eller ett besök hos mormor. Kaxigt vinkar de hejdå, men när tänderna är borstade och pyjamasen är på, smyger sig hemlängtan fram.

– Min 11-åring har sovit borta hos mormor och morfar sen hon var tre månader. Oftast går det bra. Men för någon månad sen ringde mormor mig och sa att hon hade en förtvivlad dotter hos sig som ville hem. Naturligtvis åkte jag och hämtade henne. Hon har haft ett tufft år och då ville jag tillgodose hennes önskemål att få åka hem, säger Fia på Familjeliv.se:s forum.

En annan mamma berättar att hon har en reservplan om hennes sexårings besök hos morfar och sen hos mormor inte skulle fungera.

– Skulle hon få akut hemlängtan, så det blir ohållbart. Då får vi helt enkelt betala en flygbiljett hem åt henne.

Barnpsykologen Margit Ekenbark, som svarar på frågor på Familjeliv.se, berättar att benägenheten att längta hem är väldigt olika för olika barn.

– Barnets ålder och förmåga att förstå att föräldrarna kommer tillbaka är individuell, man måste vara uppmärksam, prata och förbereda barnet på vad som kommer att hända. Sen är det viktigt att som vuxen förstå att hemlängtan är en naturlig reaktion och inget som barnet kommer att ta skada av.

Margit Ekenbark menar också att det handlar mycket om träning och att successivt stärka barnet i att vara borta från föräldrarna.

– Det är viktigt att träna barnen i att vara borta, man får inte ge dem för stora uppdrag i början. De måste känna sig trygga. Börja med att låta dem vara borta en natt och se hur det går. Sen handlar det mycket om de vuxnas inställning, berättar hon.

Som förälder ska du visa dig stark och trygg inför barnet. Är du orolig över att barnet kommer att längta hem är det lätt att du överför oron.

– Det gäller även den som tar emot barnet. Härda ut och fortsätt trösta, det är inte skadligt att vara ledsen. Prata om varför man är ledsen och att det är ok att vara det. Om det finns en orsak till hemlängtan på plats, försök att lösa problemet och inte bara avbryta och åka hem. Då blir det ett misslyckande för barnet och det kan bli svårare att sova borta nästa gång, berättar Margit Ekenbark och fortsätter:

– Om det fortsätter och du känner ”nä, nu går det inte längre” fortsätt prata om det hemma, lägg inte locket på. När det blir aktuellt nästa gång kanske du kan följa med ditt barn några dagar, så ni kan öva er i att vara borta tillsammans.

5 tips för att slippa hemlängtan

• Öva barnet i att vara borta från föräldrarna och öka längden successivt efter hur barnet hanterar det.

• Förbered barnet. Prata om det, så att barnet verkligen förstår, att tre dagar innebär tre nätter och då ska du gå lägga dig tre gånger och så vidare. Berätta att man kan känna hemlängtan men att det inte är något farligt och går över.

• Fundera över hur stort uppdrag du ger ditt barn. Hemlängtan och möjligheten att klara av att vara borta från föräldrarna är individuell. Ibland är det bra att stå på sig och inte vika sig för sin egen oro.

• Prata med den som ska ta hand om ditt barn. Det är viktigt att den personen också är stark och villig att trösta. Det är precis lika viktigt att den som tar emot barnet inte visar oro som att du inte gör det.

• Anmäl dig själv som frivillig att hjälpa till på lägret. Då får du se hur ditt barn hanterar att bo borta. Kanske räcker det med att du är med halva tiden.

Annons
Annons