Frågor som rör jakt och namnpubliceringar är i regel alltid heta ämnen. Här förklarar jag varför vi väljer att publicera namnet på enbart en av de misstänkta i jakthärvan.

”Bilden på Karl Hedin i häkteskläder och handfängsel är klart över gränsen”.

”Jag ska sprida anklagelser om dig, Nordström. Det är exakt samma sak som du gör. Jag misstänker att du är en brottsling, men precis som ni har jag inga bevis”.

”VLT bryter mot de pressetiska reglerna när namn och bild på Karl Hedin publiceras”.

Detta är bara några få av de många kommentarer jag sett i sociala medier de senaste dagarna. Har då VLT passerat gränsen i detta fall? Det är förstås en sak som Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd får bedöma om Karl Hedin skulle välja att anmäla våra publiceringar.

Jag anser att vi följer god publicistisk sed. För mig är detta en självklar namnpublicering.

Det faktum att just denna namnpublicering blivit så omdiskuterad har med all sannolikhet att göra med ämnet och vilket misstänkt brott detta handlar om. Frågor som rör jakt blir ofta infekterade. Såväl jaktmotståndare, som de jägare som ogillar att det finns varg i skogarna är i regel mycket högröstade. De upprörda känslorna som jakt ofta ger kan man bortse från i det här fallet.

Det är mer intressant att diskutera varför tidningarna i Västmanland väljer att publicera namnet på Karl Hedin, en man som enbart är misstänkt och förnekar brott. Det är också ett intressant ämne att diskutera, eftersom många som tycker till om detta jämför med andra utgivarbeslut av helt annan karaktär.

Tidningarna i Västmanland har mycket aktiva och engagerade läsare. Artiklarna om det misstänkta jaktbrottet i Västmanland är de mest lästa på våra olika sajter i Västmanland under den senaste månaden.

Detta är en så kallad pågående publicering där vi kommer att fortsätta att berätta om utvecklingen i detta misstänkta jaktbrott. I dag kan vi till exempel avslöja att en av de misstänkta i jakthärvan misstänks ha lagt ut gift i naturen, gift som används för att döda rovdjur som till exempel varg.

Därför bör man nog avvakta tills hela publiceringen är klar innan man ger sitt slutgiltiga omdöme kring hur vi har agerat rent pressetiskt.

Men, om man tar den centrala frågan redan nu. Namnpubliceringen. Där har vi valt att publicera namnet på endast en person, nämligen Karl Hedin. Övriga har vi hittills inte publicerat namnet på. Varför publicerar vi då namnet på just Karl Hedin i detta tidiga skede?

Svaret på den frågan är tämligen enkelt. Min bedömning är helt enkelt att allmänintresset är högt när det gäller Karl Hedin. Allmänintresset är inte tillräckligt stort när det gäller de övriga misstänkta.

Det brott som Karl Hedin misstänks för är allvarligt. Han är dessutom en känd industriman. Karl Hedin har dessutom varit oerhört aktiv i vargfrågan under de senaste åren. Han är också medförfattare till den bok som kom ut 2015 med titeln ”De jagade jägarna”, en bok som vållade en het debatt.

Detta ger en sammanlagd bedömning kring allmänintresset, vilket innebär att beslutet att publicera Karl Hedins namn är självklart för mig.

Hur resonerar då utgivare på andra medier? Svaret är att olika beslut har fattats, precis som sig bör. Även andra medier har publicerat Karl Hedins namn. Andra har avstått. Alla enskilda utgivare måste fatta sina egna enskilda beslut. Det faktum att olika utgivare fattar olika beslut, trots samma pressetiska grundprinciper, är också det som skapar dynamik i ett mediesamhälle där det finns ansvariga utgivare som tar ansvar för sina publiceringar.

Till sist några ord om det faktum att en del som tycker till jämför olika publiceringar i vitt skilda ämnen med varandra. Det är vanligt att sådana frågor florerar, men det är helt enkelt så att olika publiceringar inte går att jämföra med varandra. Varje enskilt utgivarärende måste bedömas enskilt utifrån en rad olika kriterier. När det gäller till exempel mordfall blir därför beslutet att namn på en misstänkt eller dömd mördare publiceras i vissa fall och i andra inte. Allt hänger ihop med hur starkt allmänintresset bedöms och inte minst hur allvarlig publiceringsskada anhöriga riskerar att drabbas av.

Om du som läsare är intresserad av att veta mer om hur vi arbetar med pressetik, hur du kan rätta text- och faktafel och hur du kan anmäla till Pressombudsmannen kan du göra det genom att klicka här.

Inlägget har också publicerats på Daniel Nordströms blogg som du kan läsa här.