Det är en historia som är så meningslös, så fruktansvärt skrämmande, så ofattbart svart och närmast omöjlig att ta in, I dag föll domen.

Jag väljer att publicera namn och bild på mördaren Johan Fallqvist. Fagersta-Posten har skrivit ett flertal artiklar om det så kallade viaduktmordet i Fagersta. I dag, fredag 4 januari 2019 klockan 11.00, föll domen.

Det blev livstids fängelse för 28-årige Johan Fallqvist.

Som jag så ofta tidigare konstaterat måste en utgivare bedöma varje enskilt publiceringsfall unikt.

I just detta fall valde jag att avvakta med eventuell namnpublicering tills domen föll. När det, som väntat blev livstids fängelse, är min bedömning att det är relevant att berätta vem mördaren är i detta rättsfall, som på många sätt saknar motstycke.

Anledningen till att jag valde att avvakta till just att domen föll i detta fall är att jag ville säkerställa mig om att det blev just fängelse och inte rättspsykiatrisk vård. Om domen hade blivit rättspsykiatrisk vård kunde mitt beslut visserligen även då ha blivit namnpublicering, men beslutet hade inte varit lika självklart som nu.

Även om den rättspsykiatriska undersökningen har visat att Johan Fallqvist inte led av en allvarlig psykisk störning när brottet inträffade är den här historien så svart brutal att det är svårt att begripa att brottet inte utförts av en person som är så gravt psykiskt sjuk att den inte vet vad den gör.

När man läser domen är det också svårt att förstå att ingen såg varningsklockorna tidigare när det gäller Johan Fallqvist och hans unge medbrottsling.

Samtidigt är det som hänt i princip omöjligt att begripa eller ta in. Ingen människa kan ens i sin vildaste fantasi förutspå en lika bestialisk gärning.

Johan Fallqvist är en säregen figur. Han uppger att han var mobbad i yngre år. Han umgicks med yngre kompisar. Speciellt en pojke i nedre tonåren kom han närmare än de andra efter att han flyttat till Fagersta från sitt barndomshem.

Fallqvist närde en dröm om att mörda. Tonåringen närde en dröm om att våldta. De berättade detta för varandra och tillsammans planerade de att utföra brottet.

Offret valdes ut slumpvis. Natten mot 27 juli skred de till verket, efter att noggrant ha planerat hur de skulle gå till väga. Av en slump uppmärksammade de en 28-årig kvinna på väg hem i sommarnatten. De förföljde och attackerade henne. Tonåringen våldtog kvinnan, med hjälp av Johan Fallqvist. Därefter mördade Fallquist henne.

Detaljerna i domen utelämnar jag. De är djupt skrämmande och vittnar om ett hänsynslöst, meningslöst och bestialiskt våld. I centrum för allt står Johan Fallqvist.

Även om brottet genomfördes i samförstånd hade det aldrig kunnat utföras utan Johan Fallqvists medverkan och påverkan på den minderårige pojken. Den tonårige pojken har förstås också sin skuld. Hans namn kommer inte att publiceras av den anledningen att han inte ens är straffmyndig.

Varför inträffade detta fruktansvärda brott? Även om Johan Fallqvist i förhör har gett sin förklaring finns inga svar. Han ville helt enkelt känna hur det känns att döda. Tonåringen ville våldta en kvinna. Det är den enda förklaring som finns.

Sommaren 2018 kommer de flesta av oss att minnas med värme. 27 juli i Fagersta fanns enbart brutalt våld och svart kyla. I den natten kommer det för evigt att klinga ett varför.

Du kan också läsa inlägget på Daniel Nordströms blogg.