Det går bra för KD och partiledaren Ebba Busch Thor just nu. Partiet går framåt i opinionsmätningarna, och har över tio procent i den senaste mätningen från Demoskop.

Enligt Demoskop har också Busch Thor nu det största förtroendet av alla partiledare: 44 procent. Det är inte illa för ett parti och en partiledare som var uträknade för inte så länge sedan.

Bara ett par veckor före valet i fjol var det osäkert om partiet skulle klara riksdagens spärr. Valresultatet på 6,3 procent var en stor framgång, särskilt i ljuset av att KD noterade 2,4 procent i Sifos junimätning 2018.

KD:s historiska medlemsbas har varit pingströrelsen med förgreningar in i andra frikyrkor. Partiet bildades i början på 1960-talet som en reaktion på att kristendomsundervisningen skulle skäras ner kraftigt på gymnasiet.

Partiets tydligt kristna framtoning lockade dock få röster, och det var först när partiet fick ett mer sekulärt program i exempelvis frågor som kvinnors rätt till abort som KD kunde få tillräckligt många väljare för att komma in i riksdagen.

Under åren med Alf Svensson och Göran Hägglund som partiledare hade partiet en "snäll" och "vänlig" framtoning, med betoning på frågor som familjepolitik, vårdnadsbidrag och sjukvård. KD ville då, likt C och L, framstå som ett mittenparti.

Det här har förändrats rejält sedan Busch Thor valdes till partiledare 2015. Hon har, med stöd av en majoritet i partiet, fört en klart konservativ linje, till höger om M.

Hon har också varit mycket hårdare i sin retorik än Svensson och Hägglund. Som hårdast var hon i kritiken av C och L efter att partierna gjort upp med S och MP i "januariavtalet". Det är säkerligen också detta som förklarar att Busch Thor fått ökat förtroende. Och generalen är inte ensam i fälttåget högerut.

Partiets toppnamn till Europaparlamentsvalet, Sara Skyttedal, ville i en DN-intervju (16/3) inte välja Frankrikes liberale president Emmanuel Macron framför Ungerns auktoritäre premiärminister Viktor Orbán. Skyttedal erkände förvisso att Orbán "tummat på saker som pressfriheten, rättsväsendets oberoende och möjligheten för oppositionen att organisera sig", men menade ändå att "båda är lika destruktiva". Och då kan man i sammanhanget notera att Orbáns parti Fidesz under veckan stängdes av från den konservativa EPP-gruppen i Europaparlamentet, vilket Busch Thor och Skyttedal menar sig ha verkat för.

Skyttedal, som beskriver sig själv som lidande av "åsiktstourettes", kallade också C för "quislingar" efter uppgörelsen med Löfven.

Dagens KD-ledning har uppenbarligen riktat in sig på att utrymmet mellan M och SD i svensk politik. Väljare som avskyr S och tycker att C och L har svikit. Dessa väljare gillar Busch Thors utspel mot feminism och genuspedagogik.

Denna väljargrupp är om inte emot så åtminstone djupt skeptisk till muslimska uttryck i Sverige och svarar därför upp mot KD:s förslag om förbud mot böneutrop från minareter. Det gör att de kan acceptera Busch Thor trots hennes i Sverige synnerligen ovanliga bokstavliga kristna tro (till exempel att hon tror att Adam och Eva var de första människorna på Jorden).

Under Svensson och Hägglund sökte KD inspiration från Europa och de kristdemokratiska partierna där. I dag tycks det vara den kristna högern i USA och Donald Trumps svajande högerpopulism som står för inspirationen vad gäller retoriken.

Sakpolitiskt kommer detta att göra KD mycket mindre relevant. Medan Svensson var med och bildade den historiska borgerliga regeringen 1991-1994, och Göran Hägglund säkrade valfrihetens stora genombrott i den svenska välfärden, kommer den väg Busch Thor nu tagit att leda till ändlösa konflikter med halmgubbar och perifera vänsterfenomen. Det blir politisk regression, precis som den politiska debatten i USA i en bedövande utsträckning präglas av frågor som rör abort, vapen och annat som man trodde var avhandlat för årtionden sedan.

Dock verkar det fungera riktigt bra, trots de stora skillnaderna mellan Sverige och USA. Busch Thors tydliga ställningstaganden gör att hon får många emot sig, men också en hel del som gillar henne. Det framstår som att hon både "rör om i grytan" och har "drag under galoscherna".

För många av dem som har röstat på SD, eller övervägt att göra det, kan Busch Thor och KD framstå som ett alternativ som inte har SD:s nazisttyngda historia och öppna främlingsfientlighet, men som ställer krav på invandrarna att anpassa sig efter svenska värderingar och motarbetar muslimska uttryck i Sverige.

Varje steg KD tar på den inslagna vägen försämrar dock utsikterna att någonsin återsamla alliansen. Problemet med KD:s krig mot samtiden är nämligen att den är ganska liberal. Och med toppolitiker som tycker att en liberal som vill se mer EU (Macron) är "lika destruktiv" som en som öppet säger sig företräda "den illiberala demokratin" (Orbán) är det ingen idé att låtsas längre.

Om KD hör hemma någonstans så är det inte med de liberala partierna utan i ett konservativt block. Det intrycket bekräftades när Busch Thor i dag meddelade att KD:s riksdagsgrupp öppnar för förhandlingar med SD. Räkna med att partierna blir allt svårare att skilja åt.