Människan har tagit sig rätten att använda havet som soptipp sedan 1950-talet när vår plastvurm startade.
Enorma mängder plast spolas upp på Sveriges stränder varje år. Foto: Cilla Eklund/Ren Kust
För en tid sedan började samtliga butikskedjor i Sverige att ta betalt för plastkassar. Inte för att det kostar dem speciellt mycket, utan för att minska slit-och-släng-konsumtionen av plast.
Annons
I mars i år godkände EU-parlamentet en ny lag som från och med 2021 förbjuder plastprodukter för engångsbruk. Det vill säga engångsbestick, bomullspinnar och sugrör. Även engångstallrikar och snabbmatsförpackningar räknas in.
Lagen slår också fast ett insamlingsmål på 90 procent för plastflaskor senast 2029, och att 25 procent av innehållet i plastflaskor 2025 måste vara återvunnen plast.
Annons
Nu var det en överväldigande majoritet i EU-parlamentet som röstade för den skärpta lagen. Men visst finns det fortfarande politiker som raljerar om plastförbudet. "Som om ett tops- eller sugrörsförbud skulle göra någon skillnad..."
Det är väl närmast ett tecken på svårigheten att ta in fakta. Och att vissa lever kvar i 1950-talets förlovade plastera.
Men EU har påbörjat sin strategi som kan sägas vara tredelad.
1) Problematiken att produktionen av plast är baserad på fossila råvaror, och att det är viktigt att alternativ till detta tas fram.
2) Det är låga återvinnings– och återbrukssiffor för plast. I EU återvinns enbart 30 procent av all plast.
3) Till sist fokus på det stora läckaget av plast till miljön; alltså nedskräpningen.
Som enskild konsument är det förstås enkelt att avstå engångsartiklar.
Grillmenyn i det fria smakar till och med bättre på riktigt porslin och det är lättare att skära med vassa verktyg. Bomullspinnarna blir varje öronläkare glad för om vi slutar använda.
Det ska bli intressant att se hur snabbmatskedjorna tacklar förbudet. Men nöden är uppfinningarnas moder. Och "miljövänligt" ett mycket gångbart säljargument i en modern tid.
Annons
Miljö- och klimatpolitiken kommer att vara EU-parlamentets absolut viktigaste fråga den kommande femåriga mandatperioden. Så också i den pågående valrörelsen, för de parlamentariker som vill bli valda.