Här presenteras partiernas toppkandidater, fritt från valfläsk, kanske lite spetsigt. Hitta din favorit, och gå till vallokalen!

Heléne Fritzon (S) slet 2017-2019 på den mest otacksamma ministerposten någon kan drabbas av – den som migrationsminister. Nu belönas hon med en topplacering på S-listan. Inga parlamentariker nagelfars i samma utsträckning som ministrar på hemmaplan. Hon tänker sig att arbeta mot högerextremismen i Europa, för trygga jobb och för en offensiv klimatpolitik. Det senare blir onekligen intressant att följa.

De elaka har sagt att när en politiker hos M hamnar på EU-parlamentslistan, är det för att partiet vill bli av med dem. M påstås inte ha något större intresse för EU-politik, undantaget Gunnar Hökmark som nu lämnar Bryssel. Själv tar Tomas Tobé (M) med sig hjärtefrågorna brottsbekämpning och kontrollerad migration, något han lagt stor vikt vid redan i riksdagen. Det vill säga från det ögonblick det var okej att överge Reinfeldt-linjen, som han tidigare var en anhängare av.

Peter Lundgren blev en av SD:s två EU-parlamentariker 2014. En chaufför som ingen hört talas om, men som lovade att ta Sverige ut ur EU. Efter fem år hörs andra tongångar. SD har svängt av från Swexit-linjen – EU ska nu förändras inifrån. Och det är klart, det blir en privilegierad vana, det där pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg. Klart mycket skojigare än att sitta i en lastbilshytt på uselt underhållna vägar.

Cecilia Wikström skulle ännu en gång skulle få förtroendet att toppa L-listan. Partiet visste, och var okej med, att hon hade externa styrelseuppdrag. Tills det blev tidningsrubriker. Då kickades Wikström och istället placerades Karin Karlsbro högst upp på listan. Karin vem, undrar ni? Jo, en utbildad jurist, Stockholmspolitiker som är en "varm Europavän" och som tänker kliva fram och försvara samarbetet det första hon gör. En högutbildad stockholmare som älskar EU – kan det låta mer folkpartistiskt?

Fredrick Federley engagerar sig i djurhållningen inom EU. I en intervju med DN nyligen poserar han med ett lamm i famnen och slår ett slag för att äta mer klimatsmart kött. Det är främst Federley som engagerar sig i djurfrågorna nu sedan L:s stjärna Marit Paulsen la av. Den sistnämnda gick också för en tid sedan ut och sa att hon stöttar honom – och inte någon av sina partikamrater – i valet till EU-parlamentet.

Federley är en av de få EU-politiker som faktiskt människor utanför partierna känner till. Att han skulle bli snuvad på parlamentsplatsen är lika osannolikt som att C-stämman skulle förbjuda folkdräkter.

Hon röstade nej till att gå med i EU för 25 år sedan och var fortfarande EU-motståndare när hon för Feministiskt initiativ tog plats i EU-parlamentet 2014. Nu är Soraya Post (FI) istället en EU-vän. Junilistan och Piratpartiet har tidigare valts in i EU-parlamentet för att åka ur valet efter. Mätningar nu tyder på att Post får nöja sig med en period. Nästan lite synd, när partiet – som när det bildades var starkt EU-kritiskt – äntligen tycks ha förstått finessen med internationellt samarbete.

Kristdemokraten som var drivande i KD:s övergivande av DÖ är nu redo att inta Bryssel med buller och bång. Skyttedal är inte främmande för europeisk politik. Mellan 2011 och 2015 var hon nämligen vice ordförande samarbetsorganisationen för Europas konservativa och kristdemokratiska ungdomsföreningar. Nu vill hon göra EU "lagom" igen och stoppa utvecklingen mot en europeisk superstat. Men förvänta er inte en lagom valkampanj från Skyttedal.

Stackars Miljöpartiet. I förra EU-valet skördade man stora framgångar och lyckades knipa fyra mandat i parlamentet. Men nu är siffrorna så dystra att det inte ens är säkert att partiet kan säkra två mandat. Vad gör man då? Drar till med ett riktigt dragplåster, så klart. Enter Alice Bah Kuhnke. Vad ska en tidigare kultur- och demokratiminister göra i Bryssel och Strasbourg? Ta strid för klimat och demokrati! Två frågor som lär engagera en rad andra EU-kandidater också, så Bah Kuhnke får tuff konkurrens.

Europaparlamentet är en "bastion för konservativa högerpolitiker", ska Malin Björk (V) ha sagt inför EU-valet 2014. Prognoserna inför årets EU-val visar att högerpopulismen är på frammarsch. Björk kommer ha fullt upp i ett EU-parlament där krafter som ifrågasätter feminism vuxit sig starkare. Björk kommer finna nya allierade i sin andra hjärtefråga, att stoppa frihandel. För isolationistiska högerpopulister lär också vilja stoppa de handelsavtal som Björk motsatt sig genom åren som Europaparlamentariker.

Anmäl text- och faktafel