De senaste åren har svulstiga klichéer om att val och beslut av olika typer är “viktigare än någonsin” blivit vanliga. Sådana formuleringar kastas runt alltför lättvindigt och riskerar att göra mer skada än nytta när en bild hela tiden målas upp av ett samhälle som vid varje vägval balanserar på ruinens brant.

Ändå vill jag påstå att just det här valet är särskilt viktigt för Europas – och därmed vår – framtid.

Under nästa mandatperiod måste avgörande knutar inom både klimat och migration på något sätt lösas upp. För att inte tala om hur EU som organisation ska hantera att ett flertal av unionens länder är på demokratisk tillbakagång.

Trots detta präglas valrörelsen av irrelevanta och luddiga frågeställningar och påståenden.

“Make EU lagom igen” dundrar KD, oblygt stolta över att ha inspirerats av Donald Trump (vilket i och för sig är talande för vilken riktning KD har tagit under Ebba Busch Thor).

“Ja till Europa”, basunerar i stället L. Men vad man säger ja eller nej till, eller vilken politik man faktiskt vill driva, är det svårare att få besked om.

Inte ens EU-kommissionen verkar förmögen att rama in debatten på en rimlig nivå. Under en utfrågning i Stockholm tidigare i år, anordnad av EU-kommissionen i Sverige och tankesmedjorna Fores, Arena Idé och Timbro, samlades partiernas toppkandidater på scen för att svara på enkla “ja” och “nej”-frågor.

På frågan om EU:s budget borde vara större eller mindre lyfte partiernas representanter glatt upp sina skyltar för att visa vad de tyckte i frågan. Ingen, förutom C:s Fredrick Federley, ifrågasatte det uppenbara: Det beror väl på vad pengarna ska användas till?

Utfrågningen är typisk för valdebatten, som har kommit att reduceras till svartvita budskap. Ja eller nej. Bu eller bä.

Antingen är man helt okritiskt för EU, eller okritiskt emot. Vad man fyller EU-samarbetet med verkar inte spela någon roll över huvud taget.

Att partiernas kampanjavdelningar nöjer sig med innehållslösa budskap är ett problem. Tror partierna verkligen att vi väljare inte kan hantera mer komplicerade budskap än så? Hur ska vi kunna ta EU på allvar om inte ens partierna gör det? 

EU är vad vi gör det till. Om knappt en månad går vi till valurnorna för att välja politiker som kommer att stifta lagar och driva den politik som vi ger dem förtroende att göra.

Valkampanjen borde handla om frihandelsavtal, infrastruktursatsningar, jordbrukspolitik och allt annat som berör beslut på EU-nivå – inte om EU är bu eller bä.

Som Liberala ungdomsförbundet uttryckte det: Make EU bättre i stället!