Flera riksdagsledamöter har avslöjats med olika typer av kreativa bostadslösningar. Emma Carlsson Löfdahl (L) hyrde en bostadsrätt av sin man till en hög avgift. Erik Bengtzboe (M) var skriven hos sin mamma och i mammans sommarstuga, trots att hans fru och barn bodde i Stockholm.
Häromdagen kom ett nytt avslöjande. EU-parlamentarikern Malin Björk (V) bor i Bryssel, men har trots det ofta plockat ut dagtraktamente på drygt 3000 kronor per dag. Runt en miljon kronor har hon kvitterat ut de senaste fem åren.
De här pengarna har hon bland annat använt till hotell och resor i Sverige. Några kvitton har hon dock inte sparat.
Björk får fullt stöd från sin partiledare Jonas Sjöstedt, trots att han tidigare har varit hård i sin kritik mot bland annat Bengtzboe. Enligt Sjöstedt skiljer sig Björks agerande från de andra, eftersom hon inte "tar ut traktamentena för personlig vinning utan för att träffa väljarna". Dessutom hävdar han att hon bara tar ut 29000 kronor i månadslön, vilket är lägre än alla andra.
Annons
Annons
Men att Björk bara får 29 000 kronor, trots att EU-parlamentarikerna tjänar 92000 kronor före skatt, beror på att V tar mellanskillnaden i en intern "partiskatt".
Björk har också, som alla andra EU-parlamentariker, ett "kontorsbidrag" på 45000 kronor per månad som hon kan använda till bland annat hotell och resor. Det ska hon inte använda dagtraktamentena till.
Men detta spelar ingen roll för Sjöstedt. Det viktiga för honom är inte om Björk får ut för mycket pengar i EU-bidrag, utan att hon inte stoppar pengarna i egen ficka. Hennes agerande är helt okej, eftersom V vinner på det. Om någon privatperson vinner på bidragsfiffel är det fel. Om V vinner på trixandet är det rätt.
Samma inställning till offentliga bidrag fanns tidigare inom Ung vänster, V:s ungdomsförbund. I ansökningar om statliga bidrag uppgav Ung Vänster att man hade tusentals fler medlemmar än man egentligen hade, för att på så sätt få högre statliga bidrag.
Det är mycket bra att den här typen av "affärer" avslöjats. Medborgarna ska veta att deras pengar används på rätt sätt, samtidigt som det är viktigt att reglerna för bidragen till de folkvalda utformas på ett sätt som inte lämnar utrymme för fria tolkningar.
På samma sätt som de folkvalda inte skall kunna sko sig på offentliga bidrag är det lika viktigt att partierna inte heller gör detta. Det är lika fel att ett parti tjänar på bidragstrixande som att en folkvald gör detta.