Det är sex år sedan vi senast satt ner tillsammans. Då hade Marit Paulsen just meddelat ombuden vid dåvarande Folkpartiets landsmöte att hon skulle kandidera för en tredje mandatperiod i Europaparlamentet.

”Är jag rätt tant för jobbet?”, hade Paulsen frågat. Ombudens applåder ville aldrig ta slut.

Väl av scen var den 73-åriga Paulsen tagen av ansvar och förväntningar. Som landets starkaste röstmagnet bar hon partiet. Det visste hon. Därtill fanns pliktkänslorna mot de frågor om jordbruk, djurskydd och mathållning hon ägnat livet åt.

Jag minns att jag frågade henne varför hon är så populär och letade nu åter fram svaret:

”Jag vet inte varför, ingen aning. Jag är inte snäll, jag är inte söt och jag är inte särskilt partitrogen eller något sådant där. Men kanske är det för att jag törs säga sådant de flesta människor tänker och känner, men inte vågar formulerar inför sig själva. Då är det roligt om jag säger det.”

När vi ses igen har hon varken valslogans eller partimedlemmarnas förväntningar. Ändå känner Paulsen ansvar. Och hon är inte nöjd med EU-valrörelsen:

– Det blev en mystisk riksdagsdebatt med enkla budskap.

Men ditt eget parti då? På L:s affischer står det kort och gott ”Ja”.

– Jag håller med dem. Jag är ”Ja”. Jag vill väldigt gärna inför euron också (vilket L föreslagit). Men kör den debatten hemma i riksdagen då. Det kommer aldrig tas upp i Europaparlamentet att Sverige ska få euron.

Vad hade du önskat att det stod på valaffischerna?

(Paulsen funderar en stund.)

– Fred, frihet och faktisk kompromiss. Det är ett EU som bygger kring detta som gör att vi inte krigar i Europa. Men tro inte att kompromissen är enkel. Vi måste försöka förstå och respektera varandra.

Valet ser ut att bli en framgång för högerpopulistiska partier. Hur ser du på det?

– Det är det valet egentligen handlar om. Backa bandet och titta på historien. Titta på Europa 1919. Hur såg vi ut då? Då hade Europa trillat ihop. Ur hatet mot adeln, biskoparna och kejsarna kom fascister, nazister och kommunister. Titta sedan på all smärta och sorg dessa extrema uppfattningar ledde till. Det är det valet handlar om. Vi har de här tendenserna i Europa, USA och Australien i dag. Och nu kommer en högerpopulistisk elit som hetsar mot vetenskapen. Titta bara på hur världens mäktigaste man (Donald Trump) hanterar vetenskapen.

Och vad betyder det?

– Vi måste stå upp för den fyrkantiga vetenskapen. Och juridiken. Ja, de är fyrkantiga. Men vi måste ha det så. Det finns inget annat system som ger både den rika och den fattiga, den friska och den sjuka, ungefär samma frihet. På samma sätt måste vi se på EU. Bakom alla lagar och regler fanns en tanke om att göra tillvaron tryggare och bättre.

Det folkliga missnöjet då?

– Människor känner sig osedda och utanför. De känner att sossarna och moderaterna inte vill ha dem.

– Vi måste få en demokrati som är mer folklig, mer begriplig. Det måste få lov att vara personliga och nära politik och lösningar, inte bara stora saker. Att man som väljare får vara med. Det gäller inte minst i klimatfrågan. Att det inte bara är en liten flock på toppen som ska fatta besluten. De på toppen ska se till att det finns forskning och utveckling och att det är möjligt att komma åt tekniken.

Och vem tycker du att man ska rösta på?

– Rösta på den liberala delen, Alde. Rösta på Folk… Liberalerna eller Centern. På Karin (Karlsbro) eller Fredrick (Federley). Klarar du inte det så rösta för guds skull inte på ”-isterna”, säger Paulsen med udden riktad mot nationalisterna i SD.

– Och glöm inte att vänstergruppen i EU-parlamentet (där V ingår) också är extrem. Framför allt extremt anti-europeisk. De röstar ofta tillsammans med den yttersta högern.

Paulsen beskriver sedan sakpolitisk närhet till Fredrick Federley (C), och stor tacksamhet för hans engagemang. Men det finns frågor där dalapolitikerna går isär.

– Fredrick har ärvt mina frågor. Han är enda svensk i jordbruksutskottet och har tagit över mina vetenskapliga kontakter runtom i Europa. Det är skitviktigt att forskarna får komma in med kunskap i den politiska processen. Men jag håller inte med honom om kärnkraften!

Hur skiljer ni er åt där?

– Jag har ju suttit i styrelsen för det statliga bolag som förvaltar det svenska kärnavfallet. Jag begriper vilka oändliga mängder vår generation lämnat åt framtidens barn. Jag vill egentligen inte bygga fler kärnkraftverk med nuvarande teknik. Men jag skulle slåss som en tiger för att få forskningspengar till det som kallas ”fjärde generationens" kärnkraft. Sådan som ska kunna återanvända det tidigare avfallet. Så att vi kan bygga upp en klimatvänlig elproduktion som tar hand om skiten som min generation har lämnat. Att utnyttja avfallet de kommande hundra åren skulle kunna hjälpa våra barn och barnbarns barn att kanske klara klimatfrågan. Den linjen borde också Fredrick driva.

Men kraven på mer kärnkraft av den typ vi har i dag?

– De begriper jag inte.

Och vad säger du om klimatdebatten?

(Paulsen skakar på huvudet.)

– Det finns så mycket kvalificerat skitsnack. Om att helt sluta flyga och sluta köra bil.

– Glöm inte att 15 procent av den totala energiproduktionen i världen går till transporter och att matproduktionen står för 35 procent. Om du frågar vetenskapsmän som kan så vet de att det går att driva jordbruk så att det inte släpper ut några särskilt stora mängder klimatgaser. Men då måste du ha jorden täckt, bara öppna tre veckor och sedan så igen. Det är förstås ett enormt projekt, men det är den typen av vetenskapligt förankrade lösningar vi måste titta på.

Kan du ge något mer exempel?

– Ta maten. Givetvis måste vi utveckla växterna så att vi får effektivare och mer näringsriktiga grödor. Det är helt sjukt med uppmaningarna om att vi ska äta mer ekologisk mat av den typ som nu odlas. Det kräver i snitt 25 procent mer mark. Det gör att mänskligheten skulle behöva ytterligare ett femte jordklot för att försörja 10 miljarder människor. Nej för f-n, ekologisk mat ska man väl inte ha.

Så mindre ekologiskt och mer GMO?

– Självklart.

– Precis som med kärnavfallet har vi ett moraliskt ansvar att göra rätt. Att föra en jordbrukspolitik som tar höjd för klimatet, mängden mat, den biologiska mångfalden och inte minst vattentillgången.

Och den lilla frågan: framtiden? Är du optimist?

– Ja, om vi låter bli idiotförslagen. Det finns så in i helsike mycket spännande forskning och utveckling.

Anmäl text- och faktafel