Först kom nästan inga rapporter från kraschen i Polen den där söndagen i september. Det var först när läget hastigt försämrades för Linus Sundström som nyheten nådde media i Sverige. För en kort stund var Sundströms liv i fara.

Kim Nilsson var föraren som krokade ihop med Sundström. Nu ger han sin syn på kraschen.

– Det gick snabbt och det var en riktigt hårt krasch. För egen del får jag vara glad över att jag inte drog på mig fler skador.

Nilsson tackar sin hjälm för att han klarade smällen utan att ådra sig några huvudskador.

– Jag har en väldigt bra hjälm och har klarat mig bra i andra krascher också tack vare den. En bra hjälm är bästa försäkringen för skallen.

Kroppen fick dock en hel del stryk.

– Jag blev rejält mörbultad och fick även ett stort jack i låret nära höften. Det är först nu, två månader senare, som jag kan gå utan förband. Såret blev inte riktigt rent direkt och sedan blev det för sent för att sy, så det har självläkt.

Utöver såret slet Nilsson av ledbandet mellan handen och underarmen.

– Det var i högerarmen, så allt har tagit dubbelt så lång tid att göra mot i vanliga fall.

Först efter årsskiftet beräknas han vara återställd.

– Ett tråkigt slut på säsongen, men man får se det positivt och tänka att det var bättre att det hände i sista matchen än i första.

Han är glad över att Linus Sundström är på benen och siktar på att köra nästa säsong.

– Det är fantastiskt vad det går att göra. De har ju i princip spikat ihop honom, säger Nilsson.

Årets säsong var Kim Nilssons bästa hittills. Han var Masarnas bäste förare i flera matcher och höjde också sitt snitt från 1,333 till 1,750.

Efter säsongen uppvaktades Nilsson av flera klubbar.

– Jo, ja, det var några som varit intresserade.

Stämmer det alla elitserieklubbar hörde av sig?

– Haha, nej, inte alla, men det var några stycken.

Till sist bestämde sig ändå Nilsson för att stanna kvar i Masarna.

– Jag kollade lite på hur det såg ut hos de övriga klubbarna som var intresserade och tog ställning utifrån det. Vi avslutade bra i Masarna och jag vill fortsätta att vara med på resan som vi har inlett. Det känns som att speedwayen är på uppåtgående i Avesta igen. Dessutom gillar jag rollen som jag har fått i Masarna.

Hade du kunnat få en högre ersättning i någon annan klubb?

– Så kanske det hade kunnat bli, men jag hamnade aldrig i något läge där jag började förhandla och lämna motbud och så.

En av de intresserade klubbarna var Rospiggarna, där Nilsson har kört förut.

– Där lät det ändå ganska intressant eftersom Peter Jansson är lagledare. Han var ju lagledare i min allsvenska klubb Vargarna i år och vi känner varandra bra.

Kommande säsong hoppas Nilsson ta ytterligare steg i utvecklingen. Målet att någon gång nå GP-serien finns alltid där i bakhuvudet.

– Det klart att jag vill till GP, men jag kommer aldrig att sätta upp något mål om när jag måste komma dit. Jag tittar mer på vad jag kan påverka just nu för att bli en bättre speedwayförare.

Ett mål är att bli jämnare.

– Topparna har jag och jag vet att jag kan slå vem som helst. Lyckas jag sedan få till jämnheten också, skulle jag bli riktigt nöjd.

Fram till nyår blir det mest rehabträning för Nilsson. Därefter hoppas han kunna träna som vanligt inför den kommande säsongen, där han tror att Masarna kan höja sig ett snäpp från i år.

– Det som talar för oss är ju att de nya killarna har kört in sig bättre på vissa banor som de tidigare aldrig hade åkt på. Sedan hoppas jag att det kommer in ytterligare en heatledare. Ett jämnt lag är också bra, men det är också viktigt att ha någon som kliva fram lite extra. Samtidigt gillar jag hur Masarna tänker och att de inte förivrar sig i lagbygget, säger Nilsson.

Sverige: Masarna i elitserien och Griparna i allsvenskan.

Polen: Unia Tarnow.