Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Fagersta

Till minne: Bengt Stråhle

Bengt Stråhle. Foto: Carina Sällström Stråhle

Annons

Pappa. Farfar. Make. Vän. Du var min far, och vi var många som på olika sätt hade en relation till dig. Att du var viktig för och älskad av oss, det visste du. Att du också var uppskattad av många andra, det visste vi. Vad jag inte visste, det var hur många ”de andra” var. Vid din bortgång hörde folk av sig. Många visste jag vilka de var. Era vänner som jag träffat hemma i huset när jag bodde där, kollegor och arbetskamrater, personer från alla dina olika engagemang som jag sett. Andra har jag inte en aning om vilka de var. Gamla klasskamrater – fast det var 70 år sen du gick i skolan, gamla elever - de var ju ändå lite närmare i tid. Andra okända som jag inte riktigt uppfattade hur ni kände varandra, men ni kände varandra tillräckligt väl för att de skulle ringa eller skriva och beklaga sorgen. Du var uppskattad av många pappa, av ännu fler än jag kunde ana.

Annons

Annons

Det kanske ändå inte var så konstigt. Du har varit aktiv och social hela livet. Innan mamma, långt innan Håkan och mig. Du fanns i Fagersta Motorklubb och jobbade med deras verksamhet. Jag tror inte du någonsin själv körde rally, men du gillade det och var med som funktionär för att rally skulle kunna köras – för utan dig och de som dig blev det inget. Jag tror det kom sig av att du från unga år jobbade på Fotomagasinet, som bröderna Björkin ägde. De hade ett stort rallyintresse och fick med dig dit. Fotomagasinet var en annan plats som många känner dig ifrån, trots att det var tidigt 80-tal när du slutade där. Du trivdes i porträttstudion och i labbet där du med de magiska vätskorna framkallade bilderna, där du trollade fram det som bara du och linsen sett en hundradel av en sekund. Du slutade där när labbet lades ner i butiken, men du slutade inte med foto. Istället blev du fotolärare och delade din kunskap med eleverna på Risbroskolan. De allra flesta elever hade nog åtminstone en termin med dig, där du delade all din kunskap och äkta fotoglädje. Några hade foto flera terminer, och var man riktigt intresserad kunde man få jobba själv i labbet med framkallningsutrustningen. Det var kanske inte riktigt rätt, men du litade på dina elever och de fick egen nyckel. Du var även lärare i modellflyg på mellanstadiet, och lika uppskattad där, där vi byggde flygplan i balsaträ, med vingar av ”kinapapp”.

Det var inte bara i skolan du engagerade dig. När jag och min bror var små var du engagerad i Friluftsfrämjandet som då drev Högbyn och slalombacken. Du lärde oss åka slalom, och du lärde oss jobba för det vi ville. I de branter som pistmaskinen inte klarade samlades Friluftsfrämjandet och Högby alpina, och tillsammans trampade vi oss sakta uppför backen, så branten skulle bli åkbar. Sen kunde vi åka. Genom friluftsfrämjandet var du också ledare för ”skogsströvarna” och på somrarna höll du kanotskolor på Eskiln och Kolarbysjön.

Annons

Annons

Du hade också dina egna intressen. Fotograferingen höll du på med hela livet, med din fina Hasselbladskamera och den gamla trotjänare Leican som från någon gång på 50-talet och in på 2000-talet hängde på din axel, innan den ersattes av en digital variant. I många år var du med i Fagersta fotoklubb. I nästan 40 år var du också biodlare och du engagerade dig i biodlingen utanför dina egna kupor, då du under många år medlem i biodlarföreningen och var verksam som bitillsyningsman och höll ordning på traktens biodlare, på ditt vänliga vinnande sätt. På kvällarna ägnade du dig åt en lite ovanlig syssla - åtminstone för många män – då du vävde. Både bandvävar samt otroligt fina linne och damastdukar, som jag förstått inte vem som helst kan väva. Du lät det inte stanna vid dig själv där heller, utan blev en aktiv och uppskattad medlem i hantverksföreningen.

Samtidigt som du hann med allt detta så hann du med oss – mamma, min bror och mig, och senare mina barn. Mamma och du träffades genom ert gemensamma intresse för fjäll och vandring. Genom en lycklig slump, då ni råkade vara på samma plats samtidigt, och du hade en plats ledig i din bil när ni bägge skulle söderut. Det blev början på ert mer än halvsekelslånga liv ihop. Ni gav oss en trygg uppväxt i ett tryggt hem som delades med vännerna, som ofta kom att njuta av din och mammas kokkonst. Du delade dina intressen och din tid med oss och har lärt oss uppskatta det fina i livet. Naturen, paddlingen, vandringen, fotograferandet, maten – det är sådant vi nu försöker föra vidare till de som kommer efter oss.

Jag skall nog inte vara så förvånad över alla som hörde av sig efter att du somnat in. Du var vänlig, pratglad, kunnig, engagerad och inspirerande. Du somnade också in på ditt sätt, då du smög iväg lugnt å stilla på natten, utan oväsen och utan att störa någon i stunden. Sån var du pappa, lite lågmäld, aldrig till besvär. Alltid älskad och nu saknad av många.

Johan Stråhle

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy