”Efter långt snörvlande och många pappersnäsdukar med blod så kom en spröd stämma fram: Jamen jag gråter för jag är lycklig, ingen har hittills brytt sig om vem jag är utan bara hur jag ser ut.” I en kåseriserie delar Per-Arne Bengtsson med sig av några vigslar han hållit i under sina år som präst. Här är andra delen.