Kan man låta bli att känna för Jimmie Åkesson? Han blir utmattad, mobbad i riksdagen och står och skriker i tv: ”Vem är brun? Vem är nazist?” Jag känner mig trygg på något vis. Kanske är det för att jag växt upp med nazister runt Fagerstas alla hörn. Kanske för att min familj alltid var rasistiska. Det känns genuint och ärligt trots att Åkesson säkert skulle hata mig som invandrad, sjukskriven, bög, ickebinär med funktionsvariationer. Men man vet vart man har honom. Åkesson säger det som många utanför storstaden tycks tänka fast med färre filter, missade han kurserna i mediauppförande?