”Om gruvfolk är mer vidskepliga än andra yrkesutövare kan man fråga sig. Sant är emellertid att omkring sekelskiftet förekom många berättelser om ”Vita frun” i Kallmoragruvan, om praktfulla salar och gemak i gruvans mörka inre, vilka ibland öppnades inför den förskräckte gruvkarlens blickar och om varsel bådande ond bråd död. Förmodligen var dessa syner en följd av överansträngning och helt visst bidrog ensamhetskänslan hos den isolerat arbetande gruvkarlen och den ofta syrefattiga luften till att skapa dylika synvillor. Vi låter vår sagesman berätta: