Tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp. Det svaga ljudet av ett fyrtiotal råttor som tassar omkring möter mig i lägenheten i centrala Norberg. Liksom sin mamma Petra Jansson började Miranda Jansson redan som tonåring att föda upp råttor. Idag bor de i varsin lägenhet nära varandra och har ett fyrtiotal råttor vardera. Alla har namn som de lystrar till, och är ompysslade. De allra flesta finns i stora burar som täcker ena köksväggen, men några är också frigående. Vilket jag blir varse när jag lutar mig mot diskbänken och får sällskap på tröjan, och även i ryggsäcken som står på golvet.