En lyckosam vargjakt står det skrivet i Fagersta-Posten den 7 januari. Lyckosam för jägarna, men mindre lyckosam för vargarna. Bland annat en hona 26,5 kilo och en hane 47,5 kilo, är skjutna. Jag känner en molande ångest och ledsamhet över vargens öde. Makten vi besitter att kunna bestämma vilka djur som ska få leva och vilka som ska dö. Enbart för jägarnas tillgång på älg vid höstens jaktfest? Vargens föda består till mesta del av älg, men de minskar även den för stora vildsvinsstammen, genom att de tar kultingar och mindre grisar. Vargen har fiender i björn och lo. Jag tror att naturen reglerar sig bäst själv om vi låter den vara ifred.

Eva-Lotta