Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Skinnskatteberg

Insändare
Det är inte sant att alla egentligen vill bo i storstan

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Insändarskribenten lever sitt friaste liv i skogen.

Bild: Lars Ljungmark

Annons

Här om dagen var jag och en bekant ute och tog en promenad i Köping. På en pelare såg jag en reklamlapp för ett bokförlag som hette Settern, som utlovade böcker om ”jakt, fiske, hundar och friluftsliv”. Min bekanta fnös, och tyckte att det där med jakt, det skulle man inte hålla på med. Det är bara mördare och skjutglada bonnlurkar som håller på med. Sen klev vi in på Falkboet och tog varsin entrecote. Just ja, sa jag att min bekanta var på besök från Stockholm?

Annons

För ett tag sedan såg jag, i samma kvarter, en reklamlapp för en butik som hette Old Western Store, som utlovade alltifrån jeansjackor till cowboyhattar. Jag vet vad min bekanta skulle sagt. Han hade flinat sig fördärvad över det ”bonniga” i det. Samtidigt brukar han fnysa åt när mindre orter försöker anamma vad han kallar ”storebrors” mentalitet (exakt vad det innebär vet jag inte, men gissar att det har med vita luftiga lägenhetshus, skybars, sushi eller caffe latte-barer att göra).

Annons

En annan gång hörde jag en annan bekant (från, ja just det, Stockholm) kräkas över hur korkade folk var som valde att bo i orter som Kolsva, Munktorp eller Skinnsberg, när man kunde flytta till Stockholm. För ingen vill ju egentligen bo där. ”Man kan vara där, men man kan ju inte bo där” som han sa. Han sa det på ett sätt som att han menade allvar, han var varken spydig eller sarkastisk. På landet kan man ju inte bo.

Hur kommer det sig att det är okej att hålla på med jakt i rekreationssyfte, om man är adlig och enbart besöker den ”miserabla glesbygden” på semester, men inte att skaffa jaktlicens som en investering – i synnerhet om man ändå väljer att äta kött (det blir inte mer lokalt eller ekologiskt). Hur kommer det sig att man verkar tro att de stora städerna, i synnerhet Stockholm, är normen, och att det är det alla ”egentligen” vill satsa på. Oavsett om det är småorter som vill ”vara som storebror”, eller att alla egentligen vill flytta dit?

Jag bor en bit utanför Köping. Jag bor deltid i en kåk ute i skogen. För att komma dit måste man åka två hundra meter längs en privat väg. Sen är jag omgiven av skog. Här lever jag mitt liv i friaste frihet. Jag jagar, fiskar, bygger, sköter om min gård, och kan umgås med folk på egna villkor. Städerna är inte normen, och imponerar inte ett dugg på mig. ”Landet” duger som det gör, helt på sina egna villkor.

Avslutningsvis vill jag tipsa om låten ”Go die big city” av Lee Hazlewood. Den sammanfattar allt jag någonsin känt för storstadsmentaliteten.

Värna landsbygden

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy