Drönare surrar i luften, hundratals människor har samlats på Fiskartorget. Rader av polisbilar, avspärrningar. Mörka moln har tornat upp sig över Stadshuset när Västerås väntar på att Rasmus Paludan ska anlända. Stämningen är spänd, avvaktande. Alla har sett bilderna från påskupploppen. Civilklädda poliser för bort några unga män.

Plötsligt är han där. Ensam på trappen till gamla rådhuset med en megafon och en koran.

“Mohammed var en hora, hans mamma var en hora”, gastar Paludan om och om igen. Men han överröstas snart av folksamlingen: “Allahu akhbar, Gud är stor!”

Paludan sätter eld på koranen och viftar demonstrativt med de brinnande sidorna.

Då kommer en man ur folksamlingen springande med en egen koran: “Vi har fler, vi har fler!” Polisen hindrar honom från att springa hela vägen fram till Paludan så han står kvar på behörigt avstånd: “Vi har miljarder koraner!”

Människor börjar skratta, spänningen släpper.

“Vi har fler, vi har fler!”

Inga stenar, inga brinnande polisbilar.

Paludan spottar i Koranen, stampar på den, sliter den i stycken.

Folkmassan svarar “Allahu akhbar!”

Ingenting händer.

Han liknar mer och mer den stackars matadoren i Tjuren Ferdinand på julafton som gör allt för att bli attackerad, men bara får en slafsig tjurslick i ansiktet.

Efter ett tag sätter sig Paludan trött på trappan och lämnar megafonen på marken med inspelade smädningar av islam. Ljudet är så knastrigt att man inte hör mycket mer än “Mohammed” och “hora”. Den intellektuella nivån på budskapet verkar inte direkt vara glimrande.

“Tänk att han ställer till med det här och så har han inget bättre att säga”, konstaterar en tjej i folksamlingen.

En ung kille med Palestinasjal knuten runt huvudet som stått längst fram och skakat i kravallstaketet ropar “Jalla, vi drar till polisen och anmäler honom!”. Hans vänner följer efter. Folkmassan tunnas ut.

Efter att ha tagit igen sig på trappan ett tag får Paludan ny energi och eldar en koran till, skriker några fula ord.

“Allahu akhbar! Gud är stor!”, svarar folkmassan. Någon kastar ett par ägg, inget annat händer.

Poliser i rader håller vakt. Civilpoliser ser till att de som blir upprörda tas åt sidan och lugnas.

Efter två timmar är hans demonstrationstillstånd över och han åker snabbt iväg, eskorterad av två polisbilar.

Den Paludan som för en månad sedan kunde sätta stadsdelar i brand låter nu en inspelad röst skrika fula ord medan han sitter ensam på en trapp.

Där han stått samlas människor. De sätter sig på huk, plockar upp de brända resterna av Koranen. Lägger i medhavda påsar. Kysser sina sotiga händer. Går hem.

Jag vet inte om Gud är stor. Men västeråsarnas lugn och besinning var definitivt stor.

Anmäl text- och faktafel