Annons

Annons

Annons

Annons

Skinnskatteberg

Insändare
Bevara dammen vid Haraldsjön

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Foto: Anders Nordebring

Bild: Privat

Annons

När jag i förra veckan drack kaffe vid Haraldsjön nordväst om Riddarhyttan hörde jag en bil stanna och en kvinna spontant utbrista: ”Fy f-n, vad de har ställt till!” Det är lätt att hålla med. Inför den planerade rivningen av dammen har dammluckan öppnats och vattennivån sänkts så mycket att hela vikar torrlagts och stränderna nu består av en stenöken. Vattenspegeln har också brutits av att nya öar uppstått.

Just nu pågår ett samråd kring rivningen av dammen. I samrådshandlingen, som är utarbetad av Vattenbyggnad i Sverige AB, nämns visserligen att stora ytor torrläggs, men det heter också: ”En naturlig, återställd miljö tillsammans med höga biologiska värden höjer även de värden som finns för rekreation i naturreservatet och området som helhet”. Ingenstans nämns direkt det förändrade visuella intrycket ‒ den förlorade skönheten, om man så vill. I själva verket har sänkningen närmast katastrofalt förändrat miljön och skapat ett sår i naturen som kommer att bestå under lång tid. Att detta är acceptabelt i Skinnskattebergs kommun, som bröstar sig av att ta tillvara sina natur- och friluftslivstillgångar, är ägnat att förvåna.

Annons

Annons

Bristen på respekt för kulturmiljön är också slående. I samrådshandlingen sägs att dammanläggningen ”ligger på god distans från närmsta registrerade fornlämning”. Det utan att ens nämna att området med dammen och de intilliggande flottningslämningarna i en rapport från 2018, gjord av av WSP Samhällsbyggnad på uppdrag av Länsstyrelsen, ansågs vara kulturhistoriskt särskilt värdefullt och aktuellt för att bedömas som fornlämning enligt kulturmiljölagen.

Det man här vill förstöra är inte bara en damm utan också en del av Riddarhyttans historia. Dammen och ån nedanför berättar om skogsbruk och flottning men också övergripande om hur sjöarna kring Riddarhyttan dämts upp för industrins behov och om människors arbete. Det är en väsentlig berättelse.

En damm vid Haraldsjön finns utsatt på en karta från 1802. Även om sjön sålunda har varit uppdämd under åtskilliga mansåldrar väger den kulturhistoriska kontinuiteten uppenbart lätt när man enligt samrådshandlingarna vill ”återställa utloppet till ett naturlikt utlopp” för att bland annat avlägsna ett fiskvandringshinder och förbättra vattenföringen i Haraldsjöån till fromma för flodpärlmusslan. Ingen förnekar att dessa naturvårdsintressen är viktiga, men det är ingalunda första gången som sådana hänsyn dikterat rivningen av en damm trots att de också hade kunnat tillgodoses genom andra åtgärder. Ett skrämmande exempel på hur det kan gå ser vi nu vid Haraldsjön.

Anders Nordebring

Annons

Annons

Till toppen av sidan