Midsommaren är nära,

med all sin sköna prakt.

Då många människor blir kära,

och ljuset och mörkret byter takt.

Flickor har kransar i håret,

och på klänningen vacker brodyr.

Man hör fåglar sjunga i snåret,

och av glädje man känner sig yr.

Man sover på blomster så sött,

och hoppas få träffa sin kära.

Natten har varit lång och man är trött,

och man vill vara sin älskade nära.

Men när dagen gryr,

då är man lika ensam igen.

Och solen broderier genom fönstret syr,

var det bara en dröm efter en vän.

Bertil Monegrim