Boken har ingen egen författare, här finns i stället personliga berättelser skrivna av dem som arbetsinvandrade till vår stad under 1950-talet. För de flesta var det en tuff omställning i livet. Men lite äventyrslystnad fanns säkert med i bagaget. Det var ont om jobb i Finland och de som fanns var dåligt betalda.

Sammanhållningen i gruppen var viktig och det kändes nödvändigt att bilda en förening för Finlandssvenskarna. Det blev verklighet år 1957. Föreningskulturen hade de med sig från hemlandet och genom den breda verksamheten har den bidragit till att bevara sina finska traditioner. Dans, sång och musik i olika former har förenat medlemmarna.

Arbetet med boken började runt sekelskiftet, men försenades av olika orsaker. År lades till år men arbetet gick ändå framåt. Det var viktigt att denna epok i föreningens och Fagerstas historia dokumenterades för kommande generationer.

Helt plötsligt förändrades stadsbilden i Fagersta. Vår breda Fagerstadialekt blandades med sjungande Finlandssvenska. Samhället fick en ny puls och bruksledningen märkte snart vilken tillgång den finska arbetskraften var. För trots att man kom från Finland, så var modersmålet svenska.

Det var bostadsbrist i Fagersta. Först efter tre månaders anställning kunde bruket ordna en lägenhet. Därför var det omöjligt att ta med sig hela familjen till Fagersta. Familjefadern reste ensam och bodde under tiden i enkla rum eller hos goda vänner.

Det är en fängslade läsning om människors styrka och kraft i förändringar och det finns gott om bilder som ger igenkänning.

Peter Nyblom har letat i brukets och sina egna arkiv, många bilder kommer också från medlemmarnas personliga fotoalbum.

Ett citat som fastnar, kommer från en av de nya Fagerstaborna:

”Den första tiden i Sverige åkte vi hem till Finland på semester, idag gör vi samma resa, men åker hem till Sverige.”

Boken presenteras på Bruksmuseet på torsdag, 27 oktober.

Margaretha Eriksson