Författaren och journalisten Sven Olov Karlsson växte upp på familjegården i Nyhyttan nära kommungränsen till Sala. Redan vid 18 års ålder visste han att det var författare han ville bli. Innan romandebuten slipade han på hantverket i tio års tid medan han arbetade som metallarbetare och undersköterska. Till dags datum har det hunnit bli åtta utgivna böcker och ett oräkneligt antal skrivna artiklar för Norbergssonen.

Det senaste året har han ägnat åt Hela Norberg berättar, ett projekt som biblioteket i Norberg fått anslag för av kulturrådet. Det är ett samarbete mellan Region Västmanland, Norbergs kommun och bibliotek.

Författarna Sven Olov Karlssons och Sami Saids roll i är att samla in ortsbornas minnen, tankar och erfarenheter både bakåt och framåt i tiden. En majoritet är äldre norbergare som bott här länge, som till exempel Bult-Einar Eriksson. Men han har även intervjuat yngre människor, berättar Sven Olov som tycker projektet har varit väldigt givande.

– Det bästa som finns som journalist är att vara ute så här och låta folk prata. Den ostyrda intervjun kan vi kalla det, det har varit ett stort privilegium. När du intervjuar en vanlig allmänhet så kanske den personen inte blir intervjuad så många gånger av media eller författare, kanske någon enstaka gång i livet. Det gör att det känns viktigt.

Hittills har det blivit 14 intervjuer, men han hoppas klämma in någon mer innan årsskiftet när materialet ska lämnas in. Alla intervjuer spelas in för att sedan arkiveras på Arkiv Västmanland för framtida folklivsforskning.

– Det är kärnuppdraget, men jag har också åtagit mig att bearbeta intervjuerna i text och försöka göra en bok av det. Det arbetet är jag mitt uppe i nu.

Om boken blir utgiven när den är klar återstår att se förklarar Sven Olov Karlsson, men det är i alla fall förhoppningen.

– Det finns många människor som skriver böcker, sen är det ett antal böcker som blir färdiga och verkligen kommer ut. Men jag är försiktigt optimistisk.

Inspirationen för boken har han hämtat från Marit Kaplas bok Osebol. Hon intervjuade en hel by på ett 70-tal personer. Det blir inte i riktigt samma omfattning berättar Sven Olov.

– Det hon gjorde var att hon tog dokumentärt berättande och gav ut det i en skönlitterär form som en slags prosalyrik, det har jag inspirerats av. Det är korta rader, korta meningar, mycket luft på sidan. Det är häpnadsväckande hur starkt det blir då.

Att begränsa sig i sitt skrivande intresserar Sven Olov just nu. Att försöka ge läsaren mycket på ett litet utrymme. Hans senaste bok, Årsboken, var en novellsamling som vann Tidningen Vi:s litteraturpris 2020.

– Det är ett sätt som både passar en läsare som är splittrad idag av alla intryck, och en författare som i sin tur är splittrad av alla intryck i en stökig vardag.

Att skriva om Västmanland är inget nytt för Sven Olov. Det blir mer tyngd i berättelsen när man känner till miljöerna, tycker han. Han försöker också utnyttja att länet inte direkt är överrepresenterat i den litterära världen.

– Här finns en slags litterär skugga. Vi hade Lars Gustafsson och diverse andra författare som mer är författare i Västmanland, än författare som skriver om Västmanland. Så man kan väl se det rent krasst som att jag utnyttjar en lucka.

Eriksfors är en återkommande fiktiv plats i Sven Olov Karlssons romaner. Det är en blandning av platser i uppväxten, såsom Högfors med hyttruinen, Karbenning och Broarna. Han har helt enkelt lånat arkitektur från lite här och var.

– Det är en form av hänsyn och självbevarelsedrift att göra om platser och skapa fiktiva karaktärer. En del författare är väldigt hänsynslösa mot sin omgivning. En dansk författare, Susanne Brøgger, säger att hon brukar förlora en nära vän för varje bok hon ger ut. Det där är en balansgång.

Sven Olov Karlsson har vunnit flera priser för sitt författarskap Förutom Vi:s litteraturpris har han även vunnit Ivar-Lo-priset och samfundet De Nios Vinterpris. Han är även flerfaldigt nominerad till Augustpriset. Men det finns två böcker som han själv känner sig mest stolt över.

– Det ena är min debutroman, Italienaren, som kom 2003. Den var så personlig, privat och jag hade jobbat så länge med att försöka bli författare då. Jag märker att den står sig än idag, läsare hör av sig och den finns i tryck fortfarande. Den är inte bortglömd.

Den andra boken är Brandvakten från 2017. Den handlar om den stora skogsbranden 2014 som påverkade Sven Olov väldigt mycket.

– Jag är fortfarande ledsen över den där skogsbranden, jag hade gärna varit utan den och allt som följde. Jag blev också nyfiken av vad som låg bakom den här katastrofen. Att det började som en helt vanlig arbetsolycka och tillslut blev det ett slags skogsbrändernas Estonia, som syntes på satellitkartor, omnämndes i Wall Street Journal och som fick hela Europa att hjälpa till. Var det bara en olycka eller bara otur med vädret? Det försökte jag gräva i och sedan skrev jag den boken.

Norbergsränderna går inte ur Sven Olov som till vardags bor med sin familj i Stockholm. De senaste 25 åren har han tillsammans med sin fru Nina skött familjegården Nyhyttan. Och han är inte beredd att släppa taget.

– Jag delar tiden mellan Bagarmossen och Nyhyttan, det blir många helger och på somrarna är vi här. Nu har det varit höstlov och då har vi varit här med barnen. Jag är väldigt glad över att ha båda delarna, stan och landet.