I det antika Rom fanns det en sed att hänga upp en ros över matbordet och måltiden innebar då att man åt under rosens tecken vilket hade sina egna regler. När en romersk medborgare skulle bjuda in sina gäster så kunde han göra det sub rosa vilket innebar stora krav på den inbjudna gästen. Det var också ett sätt att visa någon stort förtroende och djup vänskap. Det förpliktade nämligen lika kraftigt som om någon avlagt en ed inför gudarna.

Den överenskommelse som sub rosa inkluderade var att inget fick yppas till någon som inte var närvarande om vad som sagts under måltiden. Orsaken var att alla var förbundna med trohetsed mot varandra såsom varande sammansatta i en förbrödring vilket krävde fullständig lojalitet. Eftersom inget fick yppas skulle sub rosa under medeltiden få en betydelse och bli synonymt med ”det tysta språket.”

Tystnaden låg nära begrepp som det hemliga, esoteriska, mystiska i tillvaron som är fördolt men ändå aktivt. Det fanns en sådan kultur även i det antika Rom som kom till uttryck inom stoicismen som var en filosofi hur en människa skulle leva.

”Lev i det fördolda” är en latinsk sentens och syftade då på ett liv utanför det politiska maktspelet som pågick bland de fria medborgarna. Alternativet var att leva med studier, poesin och ägna sig åt de ädla konsterna. Om någon gjorde det så kunde vederbörande räkna med ett långt liv och undgå att bli mördad av politiska skäl.

Sub rosa kom att förknippas med hemliga sällskap och den utvecklingen av hemligt sällskap kommer tillbaka i historien under 1700-talet. Återigen politiska maktkamper under den vita och röda rosens banér där medlemmarna hade ingått en förbrödring för att åstadkomma förändringar. Ända in i vår tid finns symbolspråket med, när Socialdemokraterna i Sverige har den röda rosen som logotyp. Återigen är det en symbol för lojalitet med sina egna och en kamp i förhållande till omvärlden.

Idag har vi ordnar, Odd Fellow, Tempelriddar-ordern, Frimurarna med flera sällskap som mer eller mindre har del av denna tradition av förbrödring. Det sorgliga är att även kriminella gäng använder sig av den strukturen i vårt psyke vilket leder till tragiska konsekvenser.

Sub rosa fick också ett liv genom kyrkans historia genom att rosen förknippas med jungfru Maria. Rosen tillsammans med liljan är hennes två huvudblommor som symboliserar det kvinnliga väsendet.

Under medeltiden fanns en föreställning om att himmelriket var som en ros vars kronblad öppnade sig och i bladen kunde man se de saliga helgonen sitta som på en läktare på insidan av kronbladen och från sin plats kunde de skåda Guds härlighet. Det innebar förundran som skapar tystnad och kontemplation i att betrakta det gudomliga på samma sätt som Maria gjorde i bibeltexten. Det handlar om mottaglighet inför nåden att se Guds rike. Mariablomster har fyllt våra kyrkor fram till 1700-talet då de flesta vitkalkades och målningarna försvann. Under 1880-talet kom dekorationsmålningen tillbaka genom att kyrkväggarna smyckades med ornamentslingor.

Det var främst Lutherrosen och vita liljor som målades i vart fall i Norbergs kyrka eftersom det är en kyrka tillägnad jungfru Maria.

Kanske var det en impuls för Ferdinand Boberg under hans uppväxt för någon gång borde han under den tiden ha besökt kyrkan. Han blev mer eller mindre specialist på ornamentik när han formgav sina byggnader.

Fortfarande finns rosens tecken ovanför altaret i Norbergs kyrka och är målad på nedre delen av kyrkvalvet. Det är två änglar som håller blomman mellan sig och bilden ska fungera som en vision och symbol för den himmelska gemenskapen. När nattvardsgästerna knäböjer vid altarringen är det en symbolhandling att deras tro aldrig skall dö och att de finns i jungfru Marias famn genom kyrkan.

Själva begreppet sub rosa betyder: under rosen, kommer från den antika seden att ligga till bords och äta tillsammans och samtala ibland under flera dagar. Sub rosa var något före bevakningskamerornas tid då privat integritet fortfarande var möjlig att upprätthålla.