Häromdagen besökte jag apoteket för att ta ut receptbelagda mediciner. Mitt behov var fem olika sorter och jag kom ut med en i handen. Resten blev ”restade” i väntan på okänd ankomstdag. Det är inte första gången det sker, snarare är det mer regel än undantag.

När jag frågar vad denna dramatiska försämring beror på får jag höra en lista på förklaringar som jag ska tro på. Efterfrågan har ökat, fabriker byggs, brist på råvaror och så vidare. För mig framstår det som rökridåer för att dölja de egentliga orsakerna. Märkligt att en industribransch skulle vara så amatörmässig att den blev totalt överraskad och ställd när det gäller den egna produktionen. Är det rimliga argument? Knappast! DN hade en artikelserie för några år sedan där de presenterade tretton olika sätt för läkemedelsindustrin att manipulera sina priser för att höja sina vinster. Och är det inte så att dessa bolag gör obegripligt höga vinster på allt som vi sätter i oss av preparat? Även om manipulationerna är sofistikerade och osynliga för en vanlig medborgare, så är de i grunden lika simpla och omoraliska som vilken girighet som helst.

Det är tydligt när amerikanska bönder bränner upp delar av sin veteskörd bara för att hålla upp priserna, och till och med öka dem, för det finns brist på vete i förhållande till efterfrågan. Så om vi nu inte får våra mediciner, så måste priserna gå upp, eftersom vårt behov är konstant eller ökande beroende på sjukdomar. Nu hävdar läkemedelsindustrin att de måste få in höga vinster för att kunna betala sin forskning för framtida läkemedel. Men vid närmare granskning så verkar vinsterna försvinna i aktieutdelningar.

Det som jag egentligen reagerar på, är att den här trenden vittnar om hur vårt samhälle har förändrats i grunden. Det som är grundbulten i dag verkar vara den mänskliga girigheten. Att tjäna pengar är viktigare än att mänskliga behov är vårt fokus, omsorgen om de svaga, som sjukdomstillstånd ändå handlar om. Apoteken har blivit en symbol för en avhumanisering där den medicinska etiken löst upp av nyliberalismen. När staten avreglerade Apotekstjänsten och öppnade för en fri marknad så skulle allt bli bättre på grund av konkurrensen. Det vi ser nu är resultatet och det är knappast lysande för ett civiliserat samhälle. Sedan är det osmakligt att det är möjligt att använda människors sjukdomar till att profitera på ett tillstånd av svaghet.

Alltså vi kan konstatera att de som tjänar mest i vårt samhälle är de kriminella och läkemedelsbolagen. Vad säger det om vårt samhälle och vart har vi hamnat?

Per-Arne Bengtsson