Det var ett tag sedan det byggdes bostäder i Fagersta. Ejalunden i början av 1990-talet där jag själv bor. Men snart kommer två moderna hyreshus att ge staden en ny silhuett.

Därmed har utsikten från mitt fönster i Ejalunden bytt sceneri.

En enorm lyftkran med en lastarm som rör sig högt över byggplatsen har intagit scenen. Jag blir ibland stående vid fönstret och följer kranförarens arbete. Tänk om han tappar någon last?

Visst är det bra att staden växer, men jag kommer att sakna vyn av de gamla ödetomterna. Varje vår blommade blå scilla, gula krokus och lila syrener som en gång planterats av husägarna på 1940-talet.

På byggplatsen har den stora jordkullen schaktats bort. Där stod förr ett vitt hus, där Erik Kvarnström och hans familj bodde.

På ena sidan av huset fanns en brant slänt som sluttade ned mot Valsverksvägen och Hannas kafé. Det låg alltid en doft av nykokt kaffe över den delen av Stationsvägen.

I hörnet av Stationsvägen och Blomstervägen låg familjen Vibergs tvåvånings hus. De hade en välskött trädgård med många grönsaksland och fruktträd. Några av deras gamla äppelträd har stått kvar ända tills nu och burit frukt. En ståtlig Ornäsbjörk med vackert bladverk växte vid tomtgränsen. Undrar hur många första majtåg den sett passera innan cityringen brutalt knipsade av vår fina paradgata.

Idag är både äppelträden och björken grävskopsmat.

De nya hyresgästerna kommer att få sin entré där familjen Boström en gång hade sitt hem.

Visst känns det lite vemodigt att se delar av ”gamla Egna hem” försvinna, därför känns det viktigt att berätta hur det en gång i tiden såg ut, tycker jag.

Margaretha Eriksson