Ett paradigmskifte ska genomföras i migrationspolitiken enligt vår regering. Migrationsverket ska fokusera på återvändarinformation för dem som inte integrerats och snabbt bevilja uppehållstillstånd för välutbildade arbetskraftsinvandrare. Regeringen tillsammans med SD vill ta bort permanenta uppehållstillstånd och försvåra att bli svensk medborgare. Detta och mer därtill för att få asylsökande att inte välja att komma hit eller stanna, men underlätta flytt hit för välutbildade människor som kan betala skatt från första stund och som tjänar över 26 500 kronor i månaden.

När migrationslagstiftningen ändrades 2016 sa dåvarande regering att Sverige behövde en andningspaus. Vi orkade inte med att integrera så många på så kort tid. Nu har det gått sju år, nödvändiga integrationsåtgärder saknas fortfarande och fler och fler politiska partier har förklarat Sveriges problem med att vi haft en hög asylinvandring. Utifrån den logiken är det förvånande att man inte i dag skyller hög inflation, höga mat- och elpriser, liksom klimatkrisen på asylinvandringen.

Men, det som numera gör mig verkligt förskräckt är att diskussionen handlar om vilka invandrare vi ska öppna våra gränser för och jag inser att valet faller på dem vi direkt kan dra nytta av, de som har utbildning, som deras hemländer kan ha bekostat. Dem försöker vi locka hit. Och i stället för att möjliggöra integration av asylinvandrare vidtas åtgärder så de inte ska känna sig välkomna. Att vi som fortfarande är ett land med god ekonomi (även om vårt samhälle accepterar att individer är hemlösa och fattiga) helt känslokallt och girigt vill få människor som tvingats fly från sina hemländer att inte besvära oss, men välkomna högutbildade arbetskraftsinvandrare, är mer än skamligt. Både asylinvandrare, kvotflyktingar och arbetskraftsinvandrare har mycket att bidra med. Men om vi själva inte är beredda att aktivt delta i integrationen, det vill säga med förändring och utveckling kommer ingen, varken analfabet eller civilingenjör, på sikt välja att söka sig hit. Och det skulle vi alla förlora stort på.

Inger Johansson