Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bearbetade sin sorg genom ny platta

Skivsläpp. Ur sorgearbetet efter hennes makes hastiga bortgång växte Kerstin Stillings fjärde album fram. En personlig och avklädd skiva som rymmer allt från djup sorg till nytt hopp om livet.

Annons
Hemmastudio. Kerstin Stilling är aktuell med sitt fjärde album, A friendly face.

Musik. I ett snötäckt vinterland och långt bortom trafikens oljud står Kerstin Stilling med sitt vilda mörka vågiga hår och välkomnar tidningen med sin breda stockholmska och sitt stora leende.

Hur hon hamnade i Högfors skogar från stadsmyllret i Stockholms innestad hade med kärleken att göra.

Konstnären Ola Rosling och Kerstin träffades 1996 och bodde tillsammans i Stockholm fram till 1999 då de bestämde sig för att ge landsbygden en chans.

Ola hade innan de träffades köpt sig en gammal gård i Högfors dit resan gick. Den gamla tvättstugan i slaggsten förvandlade de till ett trivsamt hem.

– Jag ångrar inte flytten för en sekund. Visst, jag har min så kallade flock där borta men det är här jag känner mig hemma och trivs med lugnet. Man åker till Stockholm och hälsar på men det är alltid skönt att komma hem till Högfors igen, säger Kerstin.

Hennes musikintresse började redan när hon var liten då hon stod framför spegeln hållandes ett hopprep i handen och mima till diverse artister.

– Men läget i min familj, med en psykiskt sjuk mamma och psykotisk pappa gjorde att fokus inte längre låg på mig och mina intressen. Musiken försvann inte men det fanns heller inte någon vuxen som kunde guida mig till att våga satsa på musiken, berättar Kerstin.

Hon började på samhällsvetenskapliga linjen följt av arbete inom restaurangbranschen fram till dess att hon skadade axeln 1988.

Helt utan musiken var Kerstin inte men däremot saknades självförtroendet till att våga satsa fullt ut.

– Jag skrev mycket texter själv på svenska och var inspirerad av bland andra Eva Dahlgren. Men vågade aldrig tro på att jag själv var bra.

Kerstin minns när hon stod och sjöng på Heartbreak hotell och musikallvetaren Lasse Essman kom fram till henne efter att hon sjungit.

– Han frågade om jag även skriver eget och bad mig att skicka en kassett och ringa till Montezumastudion på en gång.

Men vad Kerstin inte hade tid med var just att vänta. Det klarade inte hennes psyke av.

– I dag förstår man att det kan tar tid i branschen men när två veckor hade gått och jag ännu inte hade fått ett svar, fick jag panik och ringde till bolaget och bad dem att skicka tillbaka kassetten.

I stället la Kerstin sitt fokus på att utbilda sig inom det marina och bestämde sig för att ta skepparexamen.

– Jag inbillade mig att musik bara var någonting som jag kunde syssla med på sidan av mitt arbete och inte ha som heltidssyssla.

Men den kärlek Kerstin kände till att få sjunga och skriva musik var starkare än vad hon egentligen ville inse. Det var någonting som ständigt drog henne tillbaka till att uttrycka sig genom musik och sång.

– I en av samlingslokalerna på skolan stod det ett piano och det var nog där som det verkligen slog mig att ”det är ju det här jag vill och mår bra av”. Minst fyra timmar om dagen satt jag där och spelade och sjöng.

Hon stod i valet och kvalet att antingen läsa vidare till marinbiolog eller att faktiskt göra det som hjärtat sade, musiken, och så blev det.

Det blev den ena musikutbildningen efter den andra med målet att få arbeta heltid med musik på något vis.

Kerstins röst ekade bland Stockholms hetaste uteställen då hon fick jobb som sångerska i bandet Rockslaget under åren 1995 till 1997.

Efter flytten till Högfors följt av husrenovering och barnafödande tog en hemmastudio fart och Kerstin började att tro på dig själv och sin musik.

2002 gav hon ut sin första platta i form av fem låtar, följt av albumet Noisiness (2004) och den tredje skivan Much More Less, 2008.

Maken Ola Rosling insjuknade i cancer och i november 2010 lämnade han Kerstin och sönerna Axel och Hugo.

– Under ett helt år handlade det om att överleva och se till att vardagen fungerade och att barnen mådde bra, säger Kerstin.

Men mitt i all sorg och saknad kände hon ett ansvar mot sina lyssnare och började under 2011 att sakta ta sig tillbaka in i studion för att det utlovade albumet skulle kunna ta fart.

– Det är nästan helt och hållet en sorgedagbok och ett uppvaknande. Texterna är i kronologisk ordning efter händelseförloppen, från Olas cancerbesked till där jag befinner mig i dag, säger Kerstin Stilling.

Emeli Lillbacka

Mer läsning

Annons