Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får bara använda halva hemmet

Sviterna av en stroke har lett till att Öivind ofta faller. Trots det får han ingen trapphiss i sitt hem – kommunen anser att han bara ska vistas på ena våningsplanet.

Annons
Fast på entréplan. Sedan april 2015 har Öivind Sörlien försökt få en trapphiss till sitt hem, men efter en lång process är han nu tillbaka på ruta ett. Utan någon möjlighet att säkert ta sig till sin suterängvåning.Foto: Cassandra Grönlund

Fagersta. Öivind Sörlien är 79 år och bor i ett suteränghus i Fagersta tillsammans med sin fru Anita. Förra året fick Öivind en stroke som ledde till att han fick problem med balansen och att ena knät gav vika från och till.

Efter att ha fallit i trappan bestämde han sig för att söka bidrag för bostads-anpassning så att han med en ny trapphiss säkert skulle kunna ta sig mellan de två våningarna i sitt eget hem.

– Jag kommer upp men jag klarar bara gå ner om någon går framför mig ifall jag ramlar, säger Öivind.

Den första ansökan skickade han in i april 2015 och har sedan dess fått avslag både från kommunen och nyligen från förvaltningsrätten.

Enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag är en person endast berättigad bidrag till trapphiss ifall de primära bostadsfunktionerna inte kan lösas på entréplan.

Med det menas utrymmen för sömn, hygien, samvaro och matlagning.

På Öivinds entréplan kan allt det lösas, men det finns i dag ingen dusch. Däremot finns det ett litet toalettrum. Det kommunen vill göra är att installera en duschkabin där inne så att alla bostadsfunktioner blir tillgängliga.

– Problemet är att jag knappt kommer in med min rollator. Att det ska in en dusch där också kommer inte göra det lättare, säger Öivind Sörlien.

I dag går han upp och ner i trappan på egen hand men ett tag så hade han sin 79-åriga fru Anita som hjälp.

– Jag började gå framför honom ifall att han skulle ramla men då blir det ju jag som flyger i golvet också, säger Anita Sörlien.

I november förra året så ramlade han ännu en gång i trappan och slog sig ordentligt. Han fick bland annat ett brutet revben och blev liggande på sjukhus i två och en halv vecka.

Trots det fortsätter Öivind att på egen hand gå upp och ner i trappan.

– Jag har mitt kontor med mina gamla projekt och ritningar på suterängplanet. Gamla arbetskamrater ringer hela tiden och vill ha hjälp. Det handlar om livskvalitet och att känna mig behövd, säger Öivind Sörlien.

Skulle Öivind flyttas upp på entréplan så skulle han inte komma åt sin trädgård och det finns bara utrymme för en säng. Hans fru Anita skulle då behöva springa upp och ner i trappan, natt som dag, för att hjälpa honom med vardagsbehoven.

– De vill väl att jag bara ska sitta vid köksbordet och göra ingenting. De förväntar sig att man ska avlida snart, säger Öivind Sörlien.

Mer läsning

Annons