Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Hans blick är det sista jag ser"

543 svenskar omkom i tsunamin den 26 december 2004. En av dem var Kent, Evy Nilssons sambo. Paret befann sig på stranden i Khao Lak när flodvågen krossade deras bungalow och drog dem två ifrån varandra. ”Det var sista gången jag såg honom”.

Annons
Överlevde. Evy Nilsson i Fagersta var med om tsunamikatastrofen för tio år sedan. Efter händelsen slutade hon fira jul.

”Varför stod jag inte på mig? Varför åkte vi till Thailand och inte till Egypten?”. Frågorna gnager i Evy Nilssons huvud än i dag.

– Det var någonting som inte kändes rätt med att åka dit. Men det var Kent som skulle fylla 60 år och han ville så gärna dit igen, säger Evy Nilsson.

Den 17 december landade de i Thailand och de hade hyrt en bungalow i det vackra turistparadiset Khao Lak.

– Det var så fint, beläget alldeles i närheten av havet.

Strax innan jul begav sig paret ut med båt för att testa snorkling. Och till Evys stora förvåning gick det bra.

– Det var till och med kul. Min rädsla för vatten försvann för en stund, säger Evy.

På morgonen den 26 december åt paret frukost, njöt och pratade om de hittills fina dagarna på paradisön. De bestämde sig för att gå tillbaka till sin bungalow och packa lite grejer för att sedan beställa ytterligare en snorkeltur till Kents födelsedag dagen där på.

Kent stod på trappen och tittade ut över stranden. Plötsligt svepte små virvlande vattenvågor upp och Kent stängde dörren för att inte få in det i stugan.

– Då ser jag genom fönstret ett gråbrunt moln som kommer mot oss. Vi kastas undan av vågen och trycks upp mot väggen. Våra chockade blickar möts... och det är det sista jag ser av Kent. Sedan är det svart.

Evy vaknar upp iklädd enbart bikinitrosor, flytandes på en hög av bråte och med skrapsår över hela kroppen.

Byn Khao Lak låg i ruiner och överlevande letade febrilt efter sina anhöriga.

– Men ändå upplevde jag det aldrig som hysteriskt, utan folk var i total chock och många var apatiska. Ingen förstod, berättar Evy som evakuerades upp till bergen tillsammans med flertalet andra turister.

Evy fick hög feber på natten och kunde inte behålla varken vätska eller mat. Hennes sår på smalbenet hade blivit svårt infekterat och hon lades in för operation.

Den 28 december fick Evy plats på flyget hem till Sverige. Men Kent var ännu inte återfunnen.

– Att gå ombord på planet utan Kent vid min sida var hemskt, jag grät och var rädd. Det kändes som att jag hade övergett honom. Men hoppet fanns att han skulle ta ett senare plan hem, säger Evy med gråten i halsen.

Den 17 februari kom dödsbeskedet: Kent hade mist livet i tsunamin och Evy sin stora kärlek.

Dikt. Evy Nilsson bär alltid med sig en dikt skriven av Barbro Lindgren. Diktens två sista rader är inristade i Kents gravsten.
År 2001. ”Vi skulle ju bli gamla tillsammans”, säger Evy Nilsson och kollar på fotografiet i sovrummet på sig och Kent.

Mer läsning

Annons