Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ikeamördaren: "Jag hoppades att de skulle komma till himlen"

Så förklarar den åtalade attacken i rättegången.

Annons

Under första delen av rättegången ändrade Abraham Ukbagabir sig från att tidigare ha erkänt mord. Han erkänner fortfarande dådet via sin advokat men säger att han inte har haft för avsikt att döda dem. 36-åringen erkänner i stället grov misshandel och vållande till annans död.

Trots att Ukbagabir skadade sig själv efter attacken är han nu i tillräckligt bra skick för att kunna närvara under rättegången. En tolk översätter hans svar på åklagarens frågor.

Ukbagabir bekräftar att han har haft tankar om att attackera någon sedan han fick sitt första avslag i Sverige 2013.

- Men jag trodde att jag skulle få stanna i Sverige så småningom. Jag hade inte tappat hoppet.

Den 10 augusti var han på ett informationsmöte på Migrationsverket och förstod han att han inte skulle få stanna. Han blev arg.

- Tankarna var att få fred. Att göra en attack.

Vice chefsåklagare Eva Morén frågar: Med kniv?

- Ja.

Mot vilka?

- Ingen konkret. Jag kände inte de här människorna. Jag kan inte konkret säga att jag hade planen att attackera någon särskild.

Åklagaren frågar vidare vad han tänkte skulle hända med människorna som han attackerade.

- Om jag attackerade någon som gick bort hoppades jag att de skulle hamna i paradiset, säger 36-åringen som har svårt att svara på om avsikten var att döda.

- Det är svårt att säga. Avsikten var att få fred.

Åklagaren frågar varför han använde kniv.

- Det är lättare att skaffa kniv. Jag kunde inte komma på något annat. Om det hade funnits tillgång till vapen hade jag använt det.

Att det blev på just Ikea var en slump. Efter mötet på Migrationsverket gick han ner på stan med en vän som han hade träffat på. Till sin vän sade han att han letade efter en mobiltelefon, men i själva verket försökte han hitta en kniv.

- Hade jag hittat knivar i centrum hade jag gjort attacken där. Jag fick information från andra förbipasserande som jag frågade på stan att det skulle finnas knivar på Ikea.

Väl på Ikea visar övervakningskamerorna hur han och hans vän går direkt till husgerådsavdelningen.

- Efter att jag tagit bort förpackningarna till knivarna började jag gå mot dem (läs: 55- åringen och 28-åringen) eftersom de var nära mig. Sedan började jag attackera. Jag tror att jag först hugger kvinnan men jag är inte helt säker.

Han har svårt att minnas attacken.

- Jag kan inte berätta hur det gick till. Pojken minns jag skrek och ramlade ner på golvet.

I förhöret ber åklagaren honom att berätta vad han gjorde efter attacken.

- Då hugger jag också mig själv. Jag bad till gud att om jag dör så skulle han ta emot mig.

Motivet till attacken var en ilska över att han inte fick stanna i Sverige, som han uppfattade som sitt hemland.

- Jag kände att alla får stanna i landet utom jag. Det kändes som ett brott och en kränkning mot mig. Det var ett slags försvar. Jag gjorde det för att få frid och fred.

- När man har såna här tankar som cirkulerar hela tiden i hjärnan ville jag befria de tankarna.

Den sista frågan i förhöret under rättegången blir om 36-åringen har fått fred efter dådet.

- Jag kan inte säga att jag fått det. Det var inte bra det jag gjorde. Jag tycker inte om att bråka men det här kanske var ödet.

Efter förhöret med Ukbagabir kallas det första vittnet in. Det är den kamrat som följde med 36-åringen till Ikea. Han greps först misstänkt för inblandning i mordet men avskrevs alla misstankar under utredningen.

- Jag blev chockerad när jag såg att han attackerade någon. Jag blev livrädd och sprang därifrån. Vid busshållsplatsen kom polisen och sprutade något i ansiktet, säger vittnet.

Mer läsning

Annons