Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Invånarna: Grollet är glömt nu

Kärnan till rivaliteten mellan Västanfors och Fagersta är djupt inlindad i brukets historia. Det säger Västanforsaren och Fagerstabon som FP pratat med. Att gräva ned stridsyxan är viktigast nu, tycker de båda två.

Annons
Gränsen. Lars Ekegren från centrum och Elisabet Strömberg från Västanfors vid den osynliga gränsen: Viadukten där järnvägen korsar riksvägen.

Minska avståndet mellan Fagersta centrum och Västanfors – det är en vanligt synpunkt bland de Fagerstabor som lämnat åsikter till den fördjupade översiktsplanen som just nu ligger på ritbordet.

FP tog hjälp av Elisabet Strömberg och Lars Ekegren, födda i Västanfors respektive Fagersta på 1940-talet, för att bena ut varifrån rivaliteten kommer och inte minst om den går att bygga bort i framtiden.

– Striderna mellan Fagersta och Västanfors, det är som med idrottskamper: Hade vi inte Finland så fanns det inte friidrott i Sverige, säger Lars Ekegren.

Han föddes 1942 på Skogslundsvägen i norra Fagersta. I Fagersta bodde framför allt bruksarbetare. Bruket gjorde sig ständigt påmint; när vinden låg på gick det inte att hänga ut tvätt utan att få den nedsotad.

– Fagersta kallades för Sotbo på grund av all rök från bruket, säger Elisabet Strömberg.

Hon är född 1945 och uppvuxen bland köpmanna-kvarteren i Västanfors.

Indignationen var stor i Västanfors när det 1944 bestämdes att den nya kommunen skulle heta Fagersta – och inte Västanfors.

– 85 personer röstade för namnet Västanfors och 15 emot. Men disponenten Hjalmar Åselius på Fagersta Bruk bestämde namnet, säger Elisabet.

Västanfors var på den tiden ett centrum för handel.

– I Västanfors var det fantastisk fart på den tiden, vi hade inga behov av att åka till Fagersta, säger Elisabet.

Men under 1950 – och 60-talen försvann affärerna en efter en. Några av dem flyttade till Fagersta.

– De äldre tyckte det var förskräckligt, säger Elisabet.

Det finns alltså en infekterad historia bakom de ofta skämtsamma gliringarna mellan Fagersta och Västanfors.

Och att minska avståndet mellan områdena blir svårt, tror Elisabet och Lars. Den osynliga gränsen mellan Fagersta och Västanfors stärktes när industrierna kom till Norrby.

– Jag tycker att de från början borde ha byggt ihop stadsdelarna på Norrby i stället för att bygga verkstäder där, säger Elisabet.

– Det hade att göra med att de skulle fortsätta med gruvorna i Meling. Det gick orter (gruvtunnlar) där, ända fram till järnvägsstationen, säger Lars.

Nu handlar det i stället om att gräva ned stridsyxan och värna om både Västanfors och Fagersta, det tycker både Lars och Elisabet.

– Jag åker till Västanfors och gör vissa affärer. Det finns till exempel bara en dataaffär och den måste vi hålla på. Annars är det kört, säger Lars.

Centrum och Västanfors

Här är några av alla synpunkter på avståndet mellan centrum och Västanfors, som kommit in under höstens samrådsmöten inför den kommande fördjupade översiktsplanen:

Mer läsning

Annons