Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är allt som vanligt i hönsgården

Stressade av storbranden slutade hönorna att värpa.

Annons
Nyfiken. Svea, av rasen holländsk vithätta, klarade sig undan skogsbranden och nu har hon inget emot att ha närkontakt med Christina Pernäng.

Måndag den 4 augusti. Skogsbranden tar fart på allvar under eftermiddagen. Och område efter område evakueras.

– Vi följde branden på radion, vi hörde att Gammelby hade evakuerats, men trodde väl aldrig att elden skulle komma ända hit, till Stabäck, säger Christina Pernäng.

Några timmar senare var det dock dags för Pernängs att lämna hus och hem. Kvar blev två katter. Och 20-talet höns, samt sex tuppar.

– Hunden fick vi med oss. Sedan ställde vi husbilen vid Eskiln och bodde i den, säger Christina.

– Folk undrade om vi inte såg branden. Men det gjorde vi inte. Vi har ju höga träd runt huset, det är kanske inte som i Västervåla där det är öppna fält och där folk såg elden på långt håll.

Elden nådde inte riktigt ända fram till Pernängs hus. Men det var nära, riktigt nära. Bara ett par meter bort har skogen brunnit.

Och inte alls långt bort slukade lågorna allt i sin väg.

– Vi trodde att allt skulle vara borta, men fick reda på att boningshuset hade klarat sig, säger Christina.

– Det var en som smög sig in i området och kollade, säger Hans.

Det blev några ovissa dagar innan de på fredagen i brandveckan fick återse sitt hem. Allt stod kvar, höns, tuppar och katter levde.

Det dröjde dock sammanlaget 15 dagar innan Hans och Christina fick flytta hem igen. Så under tiden var det frivilliga från FRG som gav djuren i hönsgården både mat och vatten.

Utan den insats hade historien inte fått något lyckligt slut.

– Första dagarna efter branden gick allt i 200, det fanns mycket att göra. Nu har man hunnit tänka efter och är tacksam för att det gick så bra, säger Christina.

En effekt av branden var dock att hönsen slutade värpa. Inte ett ägg blev det.

– Jag tror att de var stressade efter allt som hänt. Röken och värmen, säger Christina.

Men så i förra veckan hände något. Hönsen började värpa igen. Och allt var verkligen som vanligt i hönsgården igen efter all dramatik.

Pernängs har flera olika hönsraser. Höns som alla har sina egenheter. Som Svea, 20 veckor gammal, och ruvad i ett skatbo. Och dessutom rejält van vid människor.

– Hon satt i en liten bur utanför hönsgården under branden, säger Christina.

Nu kommer Svea direkt Christina lockar på henne. Svea är inte det minsta skygg, och hon sätter sig gärna på Christinas arm eller axel. Och branden verkar inte gett några djupare spår.

Hönan Svea, av rasen holländsk vithätta, tillsammans med ägaren Christina Pernäng.
Svea kan se riktigt tuff ut, men hon gillar att umgås med människor.
Hönorna hos Pernängs i Staböck har kommit i gång och värper igen efter branden.
Svea, av rasen holländsk vithätta, klarade sig undan skogsbranden och nu har hon inget emot att ha närkontakt med Christina Pernäng.
En av sex tuppar i hönsgården i Stabäck.
Svea, av rasen holländsk vithätta, klarade sig undan skogsbranden och nu har hon inget emot att ha närkontakt med Christina Pernäng.

Mer läsning

Annons