Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Balázs Göransson: I Libanon står de religiösa grupperna nu enade mot makten

Annons

Libanon är ett av Mellanösterns friaste länder men de senaste veckorna har landets gator fyllts av människor som har visat sitt missnöje mot den politiska eliten.

Det är den största protestvågen i Libanon på över ett decennium och den har fått landets politiska ledare ur balans. I tisdags meddelade premiärministern Saad Hariri att han avgår. Därmed föll hela regeringen.

Demonstranterna har gjort protesterna till en fest. De har spelat musik, dansat och sjungit vid stängslen och kravallpolis. Men deras krav är djupgående. De slår mot själva grunderna i den politiska ordningen i medelhavslandet.

Mellan 1975 och 1990 utkämpades ett blodigt inbördeskrig i Libanon där religiösa och politiska grupper stod mot varandra. Kriget fick ett slut när en fredsöverenskommelse träffades som omfördelade den politiska makten mellan landets religiösa grupper.

Sedan dess har en komplicerad maktdelning satt ramarna för politiken i landet. Presidenten är alltid en maronitisk kristen, premiärministern alltid en sunnimuslim och parlamentets talman alltid en shiamuslim. Även fördelningen av parlamentsplatser och många statliga poster sker på religiös basis.

Systemet har gett upphov till många problem. Ofta tar det lång tid att bilda nya regeringar och när en regering väl har bildats är den ofta oförmögen att genomdriva nödvändiga reformer. Politiker behöver inte vinna stöd från väljarkåren i stort utan bara från sin egen religiösa grupp. Det har uppmuntrat till svågerpolitik och minskat möjligheterna till politiskt ansvarsutkrävande.

Demonstranterna vill att systemet avskaffas. De menar att det skapar politisk handlingsförlamning, göder korruption och sätter käppar i hjulet för ekonomin. Det är lätt att sympatisera med dem. Libaneser tampas med höga levnadsomkostnader, undermålig infrastruktur och usel offentlig service. Många upplever att politikerna inte gör något för att underlätta för medborgarna. När jag gjorde forskning i Libanon 2017 mötte jag en cynism mot politiker som var nästan total.

Att maroniter, sunnimuslimer, shiamuslimer, druser, armenier och andra libaneser nu deltar i gemensamma protester vittnar om en starkare nationell identitet i ett land som för tre decennier sedan plågades av våldsamma splittringar.

Många demonstranter viftar med libanesiska flaggor och sjunger nationalsången. Det finns en stolthet över att vara libanes och en medvetenhet över de historiska, kulturella, dialektala och geografiska banden som förenar medborgarna.

Den ekonomiska utsattheten och korruptionen har skapat förutsättningarna för en stor protestvåg. Kanske kan den leda till att Libanon får en demokrati som vilar helt på medborgerlig, och inte delvis på religiös, grund.

LÄS MER: Fler krönikor av Markus Balázs Göransson

Markus Balázs Göransson

Biträdande lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan och västmanlänning.

Markus Balazs Göransson är fristående krönikör, åsikterna som uttrycks i texten behöver inte sammanfalla med ledarredaktionens.

Anmäl text- och faktafel