Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elof bor i ett plastpalats

Den som spar, han har. För 20 år sedan fnyste folk åt Leif-Gunnar "Elof" Elofssons loppisfynd, i dag är prylarna och möblerna guld värda för samlare och inredningsälskare. Stig in hos plastsamlaren Elof - han som väljer maximalism före minimalism.

Annons
Leif-Gunnar

Hallen andas 1960-tal. Det bidrar det bruna och orangea till. Tyska förvaringshyllor och en Flowerpot-lampa av Verner Panton. Ta ett kliv till och möt unika stringhyllor med färgade gavlar i plexiglas. Gå in i matsalen där mattor, ekmöbler, hyllor, konst och lampor är noga utvalda för att bjuda på en smakfull mix från 1950-talet. Upplev sedan färgchocken i plastiga 1970-talsrummet.

Hemma i föräldrahemmet hos Elof är varje rum en ny inredningsupplevelse och en tidsresa till framförallt 1950-, -60- och -70-talen. Det är som att gå på ett museum med tidstypiskt inredda rum.

– Jag gillar att bygga upp en hel miljö med mattor, gardiner, tapeter och prylar från samma tidsålder. Mycket av det här är köpt billigt en gång i tiden.

Jakten efter vinylskivor utlöste samlandet för över 20 år sedan. Elof hängde med en kompis på loppis, men kom tillbaka med mycket mer än bara skivor.

– Jag köpte bland annat min första vas från Upsala-Ekeby och efter det var jag fast. Jag började plocka ut en femhundring inför varje loppisbesök, något som räckte till en hel hög på den tiden. Att ha fynden liggande i bilen, åka hem, putsa och ställa fram.

– Den känslan är nästan oslagbar.

Och det där lyckoruset som uppstår när han lägger händerna på efterlängtade objekt har gjort att samlandet på lampor, vaser, möbler, konstverk och inredningsföremål bara har fortsatt. För Elof är det jakten som får hjärtat att klappa extra – vare sig han letar till sig själv eller håller ögonen öppna för andra.

– Nu är jag ganska nöjd med det jag själv har.

Han berättar att jakten går före ägandet.

– Det var lite sjukt när jag samlade på kaffekoppar. Jag kunde göra vad som helst för att få den tolfte koppen. Men när jag hade ett dussin sålde jag allt. Då var det inte lika kul längre.

Han är inte den sortens samlare som fyller låda efter låda med rariteter. Han låter inte dammtussarna lägga sig som ett skydd runt objekten.

– Det finns många samlare som bara förvarar allt i bananlådor, som är rädda för att råka sälja något för billigt. Men när jag har tröttnat på en grej ser jag ingen anledning att behålla den och kan därför sälja den till ett lågt pris.

Han flyttade tillbaka till föräldrahemmet 1995. Först bodde han i en lägenhet på övervåningen. Men när hela huset blev hans bestämde han sig för att förverkliga drömmen om ”röda rummet” - favoritrummet idag. Här är det rött och plastigt. Även gult, blått och annat som lyste upp tillvaron på 1970-talet får plats.

– Tanken var från början att bara ha röd plast, men det har blivit lite andra färger i efterhand. Se här, det här är en av mina favoriter, säger han och trär en lustig, bärbar radio på armen.

Den är som en pytteliten badring runt handleden.

– Praktiskt när man är ute och promenerar, säger han med ett skratt.

Manicker som radioapparater, telefoner och skivspelare – den ena mer galen och kreativ i sin utformning än den andra – fyller flera hyllor.

– Panasonic och JVC är ju spjutspetsarna när det gäller idiotisk formgivning som samtidigt är skitkul. Ju mer meningslös och udda, desto bättre.

I rummet intill står bastanta och tunga möbler från 1940-talet. Så var hela huset inrett när det byggdes en gång i tiden.

– Jag vill behålla den stilen i ett av rummen.

På övervåningen fortsätter uppvisningen av nostalgi och designklassiker. En jättelik platt-tv på väggen är det enda som sticker ut.

I övrigt är vardagsrummet en mix av favoriter från 1950- och -60-talen.

– Här har vi en soffa av Johannes Andersen, både snygg och skön att sitta i, säger han.

Villan är fylld med fler unika exemplar som ofta bär på en alldeles särskild historia. Elof berättar om en blå, äggformad fåtölj på bottenvåningen. Han misstänker att Cornelis Vreeswijk satt

i den när ett skivomslag plåtades.

– Jag är inte helt hundra, men det finns ett skivomslag där Cornelis sitter i en sådan. Jag har sett hur många röda och vita som helst. Men aldrig någon blå. Jag kan ju alltid hoppas att det var den här, men det lär jag väl aldrig få ett svar på.

JOHN ALEXANDER SAHLIN/TT

Fåtöljen
Hemma hos Leif-Gunnar
Rött, rött, rött. Det mesta i det plastiga 1970-talsrummet är rött och har fått namnet
En likadan tapet finns i FN-skrapan och är designad av Sven Markelius. Stringhyllan med färgade plexigavlar är mycket ovanlig, berättar Leif-Gunnar
Matgruppen Tulip, designad av Eero Saarinen, är ett av många fynd hemma hos Leif-Gunnar
Tyska förvaringshyllor och en Flowerpot-lampa i 1960-talshallen.
Lampor, radioapparater, klockor och vattenkannor. Den ena designen mer galen än den andra.
Jodå, i källaren finns också en massa möbler och prylar. Men det är ordning och reda, precis som i övriga rum.
En glimt från Elofs matsal, inredd i 1950-talsstil.
Det här finurliga, italienska askfatet har Leif-Gunnar
Den här smågalna radion kan du vrida på och enkelt montera runt handleden. Perfekt för en powerwalk?

Plastsamlaren "Elof"

Namn: Leif-Gunnar "Elof" Elofsson.

Bor: Villa i Vessigebro i Halland.

Yrke: Dj.

Aktuell: Samlar prylar, konst och möbler från flera 1950-, -60- och -70-talen.

Favoritmaterial: Plast.

Bästa köpet: Unikt exemplar av Eero Aarnios "Åskbollen".

Mest överraskande prisstigning: Ljuslyktan Royal Krona. "Förr kunde man hitta hur många som helst för några kronor styck. I dag säljs en ljuslykta för 400 spänn. Att den blivit så makalöst poppis förstår jag inte!".

Mer läsning

Annons