Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Genuint och trendigt trä

Trä syns överallt i inredningen – och trähantverk är en trend på uppåtgående. I vår digitala tid längtar vi efter att göra riktiga saker med våra händer. Tälj en slev i stället för att scrolla Facebook i kväll.

Annons
Du behöver inte en egen snickarbod för att tälja och slöjda. Så här ser det ut hemma hos möbel- och finsnickaren Moa Brännström Ott.

Säg att du behöver en ny pall. Du kan åka till ett möbelvaruhus och köpa en för någon hundring – smidigt och enkelt. Eller så kan du tillverka en själv, och få en möbel som rymmer mycket mer än bara funktion.

– Det blir ett värdeladdat föremål som rymmer traditioner bakåt i tiden och minnet av när man gjorde det, man kanske tänkte på någon speciell person så att pallen förknippas med den personen. Det får ett humanistiskt värde, säger slöjdaren och träslöjdskonstnären Jögge Sundkvist, vars bok ”Slöjda i trä” (Natur och Kultur) nu kommer ut i reviderad upplaga.

Trärent i inredningen har kommit starkt de senaste åren, böcker om trähantverk dyker upp i bokutgivningen och hantverkstrenden fortsätter att växa. Jögge Sundkvist har också märkt att intresset har ökat.

– Vi har ett behov av att känna att vi är människor, att vi har muskler och att vi kan räkna ut med vår hjärna hur vi ska tillverka något. Som konsumenter befinner vi oss i dag långt ifrån produktionen och tillverkningen. De är långa processer där vi inte har någon insyn. Det skapar ett behov av kontroll över det vi faktiskt kan styra. Då känns det så otroligt skönt att göra den där träsleven, säger han.

En annan fördel med slöjdandet är att man kan skräddarsy sina föremål och få dem precis som man vill.

– Vill du ha en skål för oliverna i skärbrädan, ett knivställ eller en speciell typ av handtag – då gör du det, säger Jögge Sundkvist.

Träslöjdande är inte bara hantverk utan också en uttrycksfull konstform. Slöjd är större än bara själva föremålen och traditionerna, det handlar om människan och hennes bevekelsegrund.

– Jag kan se folks personligheter genom att titta på föremål de slöjdat – vissa är slarviga och gör något snabbt och enkelt, en del är perfektionister men lite tråkiga, några är konstnärliga och gör vackra mönster som kommunicerar med en; ”här är jag, ta mig, känn mig” säger grejerna.

Just materialet trä är ofta speciellt för den som har vuxit upp i Sverige.

– Allemansrätten har gett oss en känsla av att skogen tillhör oss alla, och inte skogsbolagen.

Jögge är uppvuxen med trähantverk, även pappa var slöjdare och Jögges pojkrum var pappas verkstad. I dag bor han intill skogen och han kan gå i timmar och välja ut ett speciellt trä att skapa av.

– Varje träd har unika egenskaper beroende på hur det har växt upp, hur markförhållandena är och hur trädet har stått i relation till andra träd. Man får lära sig den skog man har runtomkring sig. Det är så spännande att man aldrig blir fullärd.

Är du sugen på att börja slöjda – bara sätt igång. En smörkniv är ett bra första projekt.

– Smörkniven är underskattad, man lär sig mycket på den; skaftet ska ha en viss volym för att fylla ut handflatan på ett bra sätt, och träet får inte spricka när man klyver fram en bra bit att tälja från till exempel.

För den som vill förkovra sig finns både böcker och kurser.

ANNA BRATT/TT

Snidarens arbetsplats. Jögge Sundkvist, slöjdare och träslöjdskonstnär. Författare till boken ”Slöjda i trä” (Natur och kultur).
Krympburkar görs genom att ett färskt trärör får krympa runt en torr botten. Beskrivning finns i Jögge Sundkvists bok
En hemslöjdad pall rymmer hela historien om hur du tillverkade den, och traditionens rötter går långt tillbaka i tiden till historiens alla slöjdare. Det ger ett stort mervärde.
En knopplist med eget stuk. Med bara trä, färg och några få verktyg kan du skapa inredning med ett personligt uttryck.
Henrik Francke och Hannes Dahlrot, författare till boken ”Tälj!”.
Slevar. Ofta när Henrik Francke börjar tälja så blir det till slut en slev. Jögge Sundkvist kallar sleven ”det ultimata mötet mellan form, funktion och material”. Dessutom kan man testa den direkt genom att stoppa den i munnen och justera formen under tillverkningens gång.
Pyssel. En smörkniv huggs fram.

Tre frågor till Henrik Francke

1 Hur började du tälja?

– Jag drabbades av en digital överdos där jag satt och knappade mellan olika sociala medier hela tiden

– det kändes så bortkastat. Jag ville göra något mer givande med händerna, så jag började tälja. Jag tycker om trä, det är ett organiskt material, och att tälja är något av det mest basala man kan göra med det. Min kompis och medförfattare Hannes Dahlrot, som är finsnickare, hjälpte mig att komma igång.

2 Vad är grejen?

– Jag har hållit på med yoga tidigare, och att tälja är ganska likt det, det blir väldigt mycket i stunden, man kan inte tänka på så mycket annat utan fokuserar på det man gör. Jag sätter mig i köket och täljer när jag lagt barnen, och hamnar i ett meditativt tillstånd. Plötsligt är klockan ett på natten. När man är färdig har man skapat något konkret till skillnad från allt det abstrakta vi jobbar med i dag, det är ofta oklart vad man egentligen presterar.

3 Hur börjar man?

– Köp en bra kniv – den kostar inte mer än en hundralapp. Välj en träbit som är färsk och mjuk – björk är ett bra material som är lätt att jobba med. Börja gärna med en smörkniv, det är enkelt och tacksamt. Jag gör mest husgeråd – ofta blir det slevar och skedar. Men i vår bok finns en massa olika projekt, som till exempel ett kit för bartenders med mätglas, barskedar, silar och drinkpinnar.

Mer läsning

Annons