Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är det hemvävt som gäller

Nu har vi virkat, stickat och broderat i ett par år. Nästa steg i hantverkstrenden är vävning. Så plocka upp skytteln efter mormor, gå en kurs och sätt i gång.

Annons
Julia Euler, 25 år och nybliven vävfantast. Nu kommer de unga till vävkurserna igen. Många hos Studieförbundet Vuxenskolan är födda på 1980- och 1990-talen.

Det är trångt i den lilla källarlokalen. Dunket från vävstolarnas bommar blandas med sorlet från deltagarna. Här håller Studieförbundet Vuxenskolan nybörjarkurs i vävning.

– Det råder ju verkligen en hantverkstrend nu. Det är inne att inreda med egentillverkade saker. De senaste årens Formexmässor har haft massor av hemslöjd, både i trä och textil, säger Ullacarin Lundh, som är formgivare och vävlärare.

Känslan av att hålla något i handen som man själv har skapat från grunden är oslagbar, tycker Ullacarin Lundh. Hon gillar vävning för att man gör allt – från att konstruera mönstret till att varpa, dra på varpen på vävstolen och väva tyget.

Det är ganska fysiskt, man får krypa under och fästa tramporna, sträcka sig, dra och lyfta.

Under de drygt 40 år som Ullacarin har vävt har populariteten kommit och gått. På 1970-talet var det riktigt hett, för att sedan länge leva en undanskymd tillvaro. Nu ser hon ett ökande intresse igen. Och många som vill testa är födda på 1980- och 1990-talen.

En av dem är 25-åriga Julia Euler, som pluggar ekonomisk historia.

– Min mormor vävde, och jag hade en känsla av att jag skulle gilla det – och det gör jag! Hela konstruktionen är så fantastisk, det är så mycket smådelar, och ändå funkar det. Jag gillar att det är pilligt, men ändå blir det något stort av det, säger hon.

Vävning handlar mycket om matte och det gillar Julia Euler. Man måste räkna när man konstruerar mönstret. Dessutom tycker hon om känslan av att det är hon som bestämmer – samtidigt som resultatet blir lite av en överraskning.

– På ett sätt har jag ingen aning om hur det ska bli i slutändan. När tyget växer fram blir jag ändå förvånad: ”Jaha, var det så här det blev?”

Julias väv ska bli till handdukar och inspirationen till färgvalet kommer från utsikten från familjens stuga i Värmland.

Historiestudierna har också bidragit till hennes intresse.

– Vi har ju pluggat industrialismen och vad den betydde. Jag vill veta hur man gjorde förr, se om jag kan klara mig själv. Och jag gillar att göra saker med händerna.

Att vävvurmen hänger ihop med hipsterkulturen där man fascineras av att göra saker från grunden kan Ullacarin Lundh hålla med om. Men till skillnad från microbryggarna och surdegsbagarna är vävarna nästan alltid kvinnor. Männen lyser ännu med sin frånvaro.

– Vi har en enda anmäld till en kurs i höst. Jag vet inte varför – på 1970-talet var männen med, säger Ullacarin.

Vävning är inget man gör i tv-soffan eller på bussen. Det kräver sin tid och plats. Vissa tvekar att sätta i gång, eftersom det är ett stort projekt. Men om man är intresserad av att skapa något från början till slut, hålla uppe en tradition och få en inblick i ett uråldrigt hantverk, så ska man absolut prova, tycker Ullacarin Lundh. Enklast är att anmäla sig till en nybörjarkurs.

Vill man köpa en egen vävstol är de begagnade inte så dyra. Men Ullacarin tipsar om att den ska vara monterad när man tittar på den.

– Det saknas ofta någon smådel som är svår att ersätta, gamla vävstolar är ofta byggda på gården där de stått.

Julia Euler kommer absolut fortsätta väva i framtiden.

– Antingen blir det en kurs till, eller så skaffar jag en vävstol. Jag hoppas att några fler i mitt studentboende blir intresserade, då kan vi kanske ha en vävstol i studierummet.

ANNA BRATT/TT

Julia Eulers första väv, som ska bli kökshanddukar. Inspirationen kommer från utsikten i familjens stuga i Värmland.
Fram till 1700-talet var linne det vanligaste materialet till vävnader. Den här kreationen är från nybörjarkursen i vävning på Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm.
Vävläraren och formgivaren Ullacarin Lundh har vävt i över 40 år.
Grafiska regelbundna mönster är bra att börja med. Men annars är det bara fantasin som sätter gränser för färg och form när du ska väva, säger formgivaren och vävläraren Ullacarin Lundh.
Den traditionella trasmattan bygger på återbruk - gamla tyger återanvändes till mattor. Här finns många minnen invävda - farfars skjorta och bordsduken från din barndom.
Den som väver sitt eget tyg har full kontroll över färgvalen.
En vävstol är en avancerad konstruktion med mängder av smådelar. Ska du köpa en begagnad - kolla in den i monterat skick! Risken är stor att någon del saknas - och de kan vara svåra att ersätta.
När du väver bestämmer du själv över hela processen - färg, struktur, mönster och grovlek på tyget.

Så kommer du i gång

GÅ EN KURS

Här finns kurser i vävning:

Medborgarskolan

Studieförbundet vuxenskolan

ABF

LÄS EN BOK

”Kalasfina vävar” av Ann-Kristin Hallgren: Ett 70-tal vävmönster, en blandning av textilier till dukar, kuddar, filtar, gardiner, mattor. (Akantus Edition)

”Väv på fyra skaft” av Ann-Mari Nilsson: 28 beskrivningar på vävar till inredning och kläder, märkta med svårighetsgrad. Allt vävt på fyra skaft. (Hemslöjdens Förlag)

”Nya vävar: klassiska mönster i ny form” av Tina Ignell, Birgitta Bengtsson Björk: De grundläggande teknikerna i vävning kombineras här med ny, modern formgivning. Mönster och beskrivningar till vävar av alla slag - dukar, tabletter och handdukar, plädar, mattor, kuddar och gardiner. (Ica Bokförlag)

”Stora vävboken” av Laila Lundell och Elisabeth Windesjö: (Ica Bokförlag)

”Vävmagasinet”: En tidning som tar upp det mesta som händer inom vävning

Mer läsning

Annons