Annons
Vidare till fagersta-posten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Chefredaktören: Jag tvingas bromsa när jag vill gasa

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Det är märkligt hur något, som för blotta ögat är osynligt, kan vända en hel värld upp och ned. Hur ett virus kan skapa en pandemi som slår ut och sätter så stora delar av vårt samhälle på prov. Att det någon gång skulle inträffa förstod nog många. Men vi var inte beredda på det här.

Jag tänker på hur mycket vi alla faktiskt påverkas av den här situationen, på olika sätt. De som insjuknar, på de som inte längre kan träffa sin familj och sina vänner. På de som förlorat sina anhöriga. Jag tänker på vårdpersonalen som gick på knäna redan innan och som nu, ibland utan adekvat skyddsutrustning, jobbar extra långa skift för att ta hand om de sjuka. Jag tänker på de som förlorar sina jobb. På den som ser sitt företag gå i konkurs.

Vi är mitt uppe i 2000-talets hittills största kris.

Just nu är det också tydligt hur beroende vi är av vårt digitala ekosystem, inte minst för att hålla kontakt, hjälpa varandra, och hålla oss uppdaterade. Mina flöden har på sistone fyllts av bilder på kompisar som har fester och spelkvällar genom videosamtal. Inbjudningar till Facebooksidor som ska hjälpa riskgrupper. Märkliga "huskurer" om hur du dödar viruset med hjälp av en hårtork (det går inte). Jag har vänner som förlorat sina jobb och nu genom kontakter och sociala medier hoppas kunna hitta ett nytt.

Vi är mitt uppe i 2000-talets hittills största kris. En kris som vi knappast har sett slutet på och ännu inte kan överblicka alla effekter av. Men en följd är att företagen ser över och kapar sina kostnader där de ser att de kan, vilket tyvärr också innebär att många drar ner på eller helt slutar att annonsera i lokaltidningen.

Ny information, råd och rutiner haglar tätt och uppdateras snabbt. Fejkade nyheter och konspirationer sprider sig. Som journalist finns nu enormt mycket att bearbeta och göra oberoende och korrekt journalistik av.

I det här läget känns det nästan förmätet att dra upp vår, mediernas, kris. Men det behöver jag göra.

Som chefredaktör är det tungt att konstatera. Det känns helt uppåt väggarna och fel.

Sedan i måndags jobbar en stor del av Fagersta-Postens personal 20 procent mindre än vanligt. Vissa dagar kommer bara halva personalstyrkan fysiskt vara på redaktionen i Fagersta. Dels på grund av arbetstidsförkortning, dels för att vi - liksom alla andra - behöver förebygga smittspridning.

Det betyder att vi under en tid inte kan skriva lika många artiklar som vanligt. Det, när vi vet att vi behövs som mest. Jag ser att det är väldigt många fler som läser oss nu, och det gör mig stolt. För mig betyder det att vi är viktiga, att vi behövs.

Men just nu påverkas vi hårt av den ekonomiska kris som coronaepidemin har orsakat. När våra annonspengar sinar slår det tyvärr hårt mot vår journalistik.

Vi finns här för dig, och det tänker vi fortsätta göra.

Som chefredaktör är det tungt att konstatera. Det känns helt uppåt väggarna och fel. Särskilt när vi i höstas utökade redaktionen för att kunna göra vår lokala bevakning ännu bättre. Och det har gått bra, vi är i rörelse. Så inträffar det här, journalistiken är viktigare än någonsin – och jag tvingas dra i bromsen.

Många av FP:s läsare har varit med oss länge. En del av er är nya. Jag är säker på att ni stannar kvar hos oss. Det är nämligen ni som gör det möjligt att driva en lokaltidning i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Fortsätt läsa oss, prata om tidningen, hänga med i kommentarsfälten på Facebook, dela våra artiklar.

Jag och redaktionen kommer att göra vårt yttersta för att du som läsare ska få de senaste lokala nyheterna i våra kanaler. Vi kommer kanske behöva prioritera lite hårdare och välja bort vissa saker. Men vi finns här för dig, och det tänker vi fortsätta göra.