Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snickeriet i Söderbärke där tiden stått stilla

I Söderbärke finns det en väldigt speciell byggnad, som stått där i 119 år. Under husets levnadstid har det använts till Folkets hus, bibliotek, biograf och snickeri.
– Det var vår far som byggde och drev snickeriet. Han var väldigt speciell och unik, en barnens vän, säger Lena Leveau-Payton som äger det gamla snickeriet med sin syster, Kerstin Leveau.

Annons

15 minuters bilfärd från Smedjebacken ligger Söderbärke. I den lilla byn ligger en mycket speciell byggnad, röd med vita knutar och gröna entrédörrar. Huset byggdes 1897 och invigdes den 23 augusti samma år som Folkets hus för orten. När man går in i byggnaden är det som att ta en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden. Här finns porslin, böcker, trähästar och verktyg från en tid som känns som en evighet sen.

– Vi var mycket här när vi var små. Man hjälpte pappa med mycket olika sysslor. Bland annat att sopa i spån i säckar, det är minnen som jag aldrig kommer att glömma, säger Lena Leveau-Payton.

Huset byggdes 1897 och invigdes den 23 augusti samma år som ett Folkets hus för orten.

Många träleksaker ligger utspridda i snickeriet. På bilden syns ett flygplan.

År 1910 blev lokalen, förutom Folkets hus, också en biograf. Man byggde till en biljettlucka i entrén, ett bibliotek på övervåningen, som endast bestod av ett litet rum men som på sin tid ansågs vara ett välsorterat bibliotek. En läktare byggdes också för att kunna ta in fler besökare i lokalen till biografens populära föreställningar.

Verktyg som användes på tiden då det begav sig, hängder fortfarande kvar på väggarna.

Huset är just nu till försäljning.

I hallen, precis innanför entrén, finns fortfarande den pianopall kvar som pianisten satt på när han kompade till stumfilmerna som visades i biografen.

Pianopallen i entrén användes av pianisten när hen kompade till stumfilmerna som visades i biografen.

År 1919 tog man beslutet att bygga ett nytt Folkets hus eftersom man ansåg att den nuvarande byggnaden var för liten. 1926 lades biografen ned och två år efter det flyttade Folkets hus ut, och ett snickeri flyttade in i byggnaden. Här tillverkade man bland annat trappor, fönster, dörrar, grindar och köksinredning. Snickeriet expanderade snabbt och blev välkänt på orten.

År 1910 byggdes en läktare till för att kunna ta in fler besökare i lokalen.

Köket i fint motljus.

Många av maskinerna som finns i byggnaden fungerar fortfarande.

I lokalen som användes som snickeri, finns en doft av trä, de flesta skulle känna igen sig i denna speciella lukt. Det ligger fortfarande kvar sågspån på golvet, hänger sågar och verktyg på väggen och halvgjorda leksaker ligger utspridda här och där. Det känns som att någon stängt av maskinparken, gått hem för dagen och vilken sekund som helst, ska stiga in genom dörren och börja arbeta.

Snickeriet med sågslingor uppe i det väntra hörnet.

Verktyg, virke och en gammal radio.

Från hallen på övervåningen kan man se ned i lokalen.

Snickeriets huvuddrift lades ned 1998 och bedrevs efter det med en mindre produktion än tidigare. År 2005 lade man till slut ned all verksamhet och maskinerna slogs av en sista gång. Sedan dess har lokalerna i stort sett stått orörda. Maskinerna fungerar fortfarande och byggnaden är för tillfället till försäljning.

– Vi vill ju att någon ska köpa det här och ta hand om det. Vi vill inte att det blir en bingohall, det är för fint för det. Kanske blåser någon liv i snickeriet, säger Kerstin Leveau.

Denna syn möts man av när man kliver in i stora entrén.

Sågspån från förr, bäddar in maskinerna.

Mer läsning