Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Hur kunde förskolan bli såhär?

Annons

En eloge till Annsan som orkar ta itu med förskolans stora problem. Även jag har jobbat på de tiden när barngrupperna var anpassade efter ålder och vad barn orkar med. Föräldrarna var ”fortfarande” det viktigaste i barnens liv och förskolan ett komplement för barnens utveckling.

Hur kan man ens tänka tanken att personalen ska hinna se det lilla barnet som så ofta vill bli bekräftat. ”Titta vad jag kan, är jag inte duktig”, när man har bortåt 18 små barn runt benen. Hinna spela spel i lugn och ro med några barn, småprata om episoder. Ni ska veta att Sverige hade en av dom bästa förskolorna i världen på 1970-talet, och man var alldeles förskräckta över stora kinesiska och ryska barngrupper där barnen var ganska anonyma. Och var är vi nu. Hur kunde de bli så här? Var är alla artiklar om barnens viktiga förskoleår, där allt börjar. Javisst skriver man om hur viktigt det är att vara med andra barn, men inget vad förutsättningarna är. Mycket outbildat personal, personal som hoppar av sin utbildning, går på knäna på grund av all dokumentation (vem läser den?) och den trogna personalen som kämpar och kämpar –tills det inte går längre. Och sen undrar men varför det är svårt att rekrytera ny pedagogisk personal.

”40 år bland barn”

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel