Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Kvarterspolisen försvann när vi behövde tryggheten

Annons

Jag minns Norrby eller "bananhusen" som de kallades i folkmun. Jag var sex år gammal 1965 och minns tryggheten i att ha en ”kvarterspolis” som vi fick beskydd av i vått och torrt. Han knöt våra skor och lärde oss regler med ett mycket varmt och gott hjärta. Vi var de trygga barnen.

Då höll Fagerstaborna samman. Det fanns ettöreskolor som var gräddkolor, och i huset fanns en liten affär som sålde ost, och mjölk på flaska. Alla, ja nästan alla, njöt av att det fanns lediga arbeten. Då kunde man låna ut socker, mjöl och det fanns en öppen social kontakt där orden flödade likt kaffe med dopp.

Jag älskade Västanfors bandylag medan andra föredrog FAIK. Jag och mina vänner buade bort hockeyn och FAIK, men inom oss bultade en hemlig kärlek till FAIK fast vi höll på Fläkten. Och järnvägsbron delade staden.

Med tiden rann oskulden bort med gäng som tog till sig starkare droger, som amfetamin, hasch och mer i högre och tyngre doser. Kvarterspolisen försvann när vi behövde tryggheten. 

Jan Erik Odén, Arboga

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel