Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Min tallrik är fylld av utsläpp

Annons

Morgonnyheterna proklamerar vår skuld. Vi flyger för mycket och skitar ner luften med koldioxid. Snart brinner växthuset upp i all klimatförändring. Det är dags att sluta åka på semester till Thailand är budskapet. Istället får vi åka tåg som är klimatsmartare. Propagandan har redan lösningen på vad vi skall göra. Det är de moraliska profeterna som har orakelförmågan att se in i kristallkulan.

För min del räcker det med att hålla mig till min egen tallrik som är 28 cm stor i diametern, men ett litet jordklot i alla fall. Längst upp till vänster ligger fisk från Lofoten som rest till Kina och blivit rensad och paketerad. Åter till vår sida av jordklotet. På höger sida finns det en fläskkotlett av en gris som växte upp i Gävle som sedan reste till Skara och blev slaktad, uppdelad i två halvor, transporterad till södra Polen, styckad till kotlett, transporterad till Västerås, paketerad i plast på ICA:s anläggning, transporterad till Malmö och Kiruna och sist kom fläsket till min mun.

Mitt på tallriken ligger gröna skidärtor som paketerats i Nigeria, mjölken från Tyskland som jag ska äta med jordgubbar som flugits in från Florida idag på morgonen, men 40 procent får vi kasta som dåliga. Ärligt talat, inget på min tallrik kommer från Sverige nu när Findus flyttat utomlands och exporterar till Sverige. Jag har ansträngt mig för att ändå potatisen skall vara närproducerad, så jag köpte en påse från en lastbil som kom från Hedemora och det är inom en radie av tio mil. Kanske okej då? Min tallrik består av 1 563 mil per måltid gånger 365 dagar gånger 80 år. Klart är att min tallrik är en flygplats där mina behov ska landa och jag måste fråga mig: När fick vi idén om att det var nödvändigt att äta jordgubbar i januari?

Vilket ”djävla påfund”, i varje fall för jordklotet som avgör vad vår miljö skall bli. Och när blev mina behov så vulgära att det kostar tusentals ton med utsläpp? Har vi blivit så gränslösa i vår så kallade globala tid att vi tappat kontrollen för vad vi utsätter jorden för och det bara för vår bekvämlighets skull?

Men allt det där vet vi egentligen. Ändå är det enklare att köra på. En liten enskild människa kan ändå inte påverka hur pengarna strömmar i och ur stinna fickor. Så för att dölja strukturerna bakom ridån så skriker miljöaktivisterna om stopp i sina megafoner. Men som sagt, vad kostar en semesterresa i utsläpp och vad kostar min dagliga konsumtion och varför ska jag behöva äta fisk som rest runt jorden innan jag äter den? Det är alltid folket som ska betala notan för det ekonomiska kriget som döljs med hjälp av ridån.

Så länge vi får se bilder från ungdomar som protesterar kan vi med gott samvete fortsätta låta våra behov snurra kring de röda prislapparna. Siffror om sänkta priser lockar alla och rättfärdigar Findus att flytta från Sverige och leverera tillbaka födan i plastpåsar. Så länge vi får äta oss mätta är vi snälla och kan morra till ibland bara för syns skull. Det är enklast så för ingen orkar förstå vad som sker bakom i det fördolda. ”Men vi får hoppas på våra ungdomar” vilket kors de än skall bära.

Är inte det att smita undan för lätt?

Per-Arne Bengtsson

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons