Annons
Vidare till fagersta-posten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Varför inte erkänna att vi har hört det förut?

På hösten 1988 började jag som studierektor på skolan i Norberg. Jag tänkte mig då en form av karriär inom skolan. Som studierektor fick jag bland mycket annat ansvar för utvecklingsfrågor på skolan. Enkelt uttryckt fortbildning av personal och särskilt lärare.

Jag fick chansen låta personalen ta del av, som jag tyckte, intressanta föreläsare jag mött under mina studier i Örebro från mitten på 80-talet. Vilka kanoner det fanns redan då! Det som oroar och förvånar mig idag är att vi blundat för de kunskaper dessa personer satte oss på spåret på.

Framtidsforskaren Eskil Block, visade på att Sverige, om man vill klara välfärden och stärka hela landet, behöver reformera landsting (idag ofta regioner), länsstyrelser och kommuner och den högre utbildningen. Han föreslog att vi borde ha sju regioner inom vilka det skulle finnas ett stort lasarett och ett universitet. Jag som gillar närhet i politiken var inte särskilt betuttad i Eskils förslag men med regioner/landsting som går på knäna idag är det uppenbart att Blocks tankar ligger rätt i tiden, även 35 år senare. Västra Götaland är väl det närmaste vi kommit.

Pedagogdoktorn John Steinberg förutspådde att när egot blir större än värdet av social gemenskap, blir det ett tydligt problem i skolan. När sedan lusten tar över vägval i livet får skolan uppenbara bekymmer att möta individer som kanske tänker långsiktigt längre fram, men just nu på vad som är bäst i stunden. Johns sätt att möta elever på rätt sätt, har haft uppenbara problem att nå fram. Det fria gymnasievalet skapar byråkratisk huvudvärk men ger fördelar för eleverna. Vattentäta skott mellan vissa ämnen, kortsiktiga mål och täta prov ger inget optimalt klimat för kunskapande av lustsprängda individfixerade ungdomar. Hade 35-åriga kunskaper bättre lyssnats till skulle 30 års famlande kunnat undvikas.

Hjärnforskaren Matti Bergström oroade sig för att utan frisläpp av unga hjärnors kreativitet skulle vi kunna drabbas av värdeinvalider. Se här idag allt övervåld vi möter. Otryggheten som går som en mörk tråd. När hjärnan inte får fungera som den är tänkt saknas spärrar, exempelvis att man aldrig ska sparka på en som redan ligger. Hade makthavare för 30 år sedan vågat vara långsiktiga skulle en korsbefruktning av Steinberg och Bergström kunnat öppna alternativa vägar.

Bland mina böcker hittade jag boken ”Konsumera mindre” skriven av Håkan Wall i slutet 1980-talet utgiven och av Konsumentverket. Det storstilade Parisavtalet med sina 17 globala mål finns alltså redan i skrift 30 år tidigare. Har S och andra partier tappat bort Adler-Karlsson och andra varselblivare, ideologer som hade kristallkulor på 1970- och 80-talet? En enkel balansbräda i Håkans bok förklarar sambandet att hålla oss till: vi människor på ena sidan våra resurser på den andra, och nödvändigheten av balans däremellan.

Det tycks finnas ett behov hos makthavare idag att få oss att tro att de, just de är de som uppfunnit hjulet. ”Andra har glömt, men inte jag” sjunger Anne-Lie Rydé. Jag tror och hoppas att jag inte är ensam.

Putte Dahlström

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel